Kort, snabbt och grisigt!

Jag i full karriär uppför backen, på väg från Klinken till Tvärån i Ramundberget. Foto: TV Funäsdalen.

Med två tuffa träningshelger med mängder på över 60 km i benen kan jag med ganska stor säkerhet säga att det inte kommer att bli några tidsmässiga stordåd under morgondagens Bellmanstafetten. Men det spelar absolut ingen roll – desto roligare ska det bli att ingå i ett lag (lag Bloggjoggarna såklart!) och att heja fram varandra.

Distansen – 5 kilometer – är nog det grisigaste och jobbigaste jag kan tänka mig. På tävling ligger man på ”nästan max” hela tiden, det vill säga i lite mer än 20 minuter. Snittfarten är snäppet högre än milfarten och det ringer i öronen, dunkar i huvudet och smärtar i benen – PRECIS HELA TIDEN. Men vet ni vad? Jag älskar det! Känslan efteråt är nämligen oslagbar. Att ta ut sig maximalt, att pressa ut det där sista och lite, lite till.

Tiden efter Stockholm Marathon har jag lagt in fler snabba, tuffa pass och börjat köra intervaller på bana. Det är nog något av det roligaste jag har gjort – till alla er som inte provat att springa på bana säger jag bara – testa! Ni kommer få en helt ny och spännande löpupplevelse.

Får jag välja blir det nog fortsatt satsning på distanserna 5 km och 10 km efter Lidingöloppet – självklart med inslag av tuffa intervaller på backe och bana ett par gånger i veckan.

Men nu närmast – fokus på Bellmanstafetten! Ni glömmer väl inte att vara med och gissa min tid och tävla om sköna produkter? Tävla här.