Värre än Abborrbacken…

Anna och Joakim på krönet av mjölksyrebacken samt ett par deltagares skor (mina rosa Icebug Froggy, Annas X-Talon från Inov8 och Lenas skor som jag ej kan artbestämma). Foto: Petra Månström.

På äkta elitlöparmanér bestod den här dagen av två pass. Så efter förmiddagsdistansen på 17 km, lunch och vila följde ett eftermiddagspass som beskrevs som ”distans med naturlig backe”.

Den naturliga backen skulle visa sig vara en väggliknande historia som tog tio minuter att ta sig uppför med en hastighet av 9:20 min/km. Till min stora glädje fick jag dock veta av Lena (som vunnit Lidingöloppet tre gånger och vet vad hon pratar om) att den här backen är mycket längre och värre än den beryktade Abborrbacken. Bra! Det gillar vi!

Skärmdump från Garmin Connect.

Med förmiddagens kilometrar i benen var det en mycket trött Petra som vevade uppför backen. Andningen var på äkta Slottsrundemanér på full blås och när jag nådde krönet blödde benen av mjölksyra. För att få bort det värsta joggade vi sedan runt uppe på kalfjället en stund innan det blev dags för nästa prövning: mitt allra första yogapass. Mer om detta kommer senare, men jag kan bara konstatera att det kommer bli långt fler yogapass för mig i framtiden. Så roligt och så effektivt! Perfekt sätt för en hyperaktiv person som mig att få varva ner utan att ligga stilla eller bara sitta i lotusställning och hitta den perfekta andningen.

Dagens backpass i siffror:

Sträcka: 7,89 km
Tid: 58:32
Snittfart: 7:25 min/km
Snittpuls: 144
Maxpuls: 173
Höjdstigning: 292 m
Höjdförlust: 369 m
Kcal: 544

Ni missade väl inte inslaget med oss på TV Funäsdalen? Kolla in det här.