Löparmage

Från vänster: bäste svensk i Stockholm Marathon 2006, Kent Claesson, klagade på magsmärtor efter målgång. Löpare tar en kisspaus före Stockholm Marathon 2006. Foto: Scanpix.

Löparmage – magproblem i samband med hård löpning – är en ganska vanlig åkomma, särskilt bland nybörjarlöpare. Eftersom jag själv av och till har lidit av detta kontaktade jag idrottsläkare Dan Leijonwall och bad honom reda ut detta fenomen. Här kommer hans svar:

Magproblem är vanliga vid kraftig fysisk aktivitet och träning. I uthållighetsidrotter, såsom marathon, har cirka hälften symtom i form av illamående, kräkningar, buksmärta, uppblåsthetskänsla, diarréer, kramper i magen och blod i avföringen. Tarmen har svårt att anpassa sig till ökade nivåer av fysisk och mental stress.

Man vet idag att ett gott nutritionsläge är grundläggande för att förebygga symtom från

mag-tarmkanalen och kan förebygga oväntade mag-tarmbesvär orsakade av hård träning och som kan påverka den fysiska förmågan negativt.

Om man lider av mag-tarmsjukdom kan denna försämras i samband med hård träning. Det gäller framför allt inflammatoriska tarmsjudomar, där sjukdomens nedbrytande karaktär ökar kravet på energitillskott, läkning av vävnad och inflammationssvar. Detta tillsammans med en skadad tarms sämre förmåga att förse kroppen med näring ur födan, samt det ökade energibehovet vid träning, kan göra att näringen inte räcker till.

Resultatet blir då både dålig sjukdomsläkning och dålig möjlighet till idrottande, sämre tarm och sämre prestation. Inte sällan kan en mag-tamsjukdom på så sätt debutera i och med idrottande eller ökad träning. Det absolut vanligaste är dock ”löparmage”.

För egen del lindras besvären av att jag väntar minst två timmar med att springa efter måltid samt högre intag av filmjölk och yoghurt med välgörande bakteriekultur. Fler som lider eller har lidit av löparmage? Hur fick ni bukt med problemen?