Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Jag och min löparkompis Helena efter avklarat backintervallpass. Foto: Privat.
När benen är sega och huvudet fullt av annat är det inte så att man sprätter iväg till kvalitetspassen direkt. Då är det ovärderligt att ha fina löparkompisar som gör att man ändå kommer iväg. Mötte upp Helena utanför Flustret här i Uppsala och sedan körde vi en lugn uppjogg på några kilometer. Därefter löpskolning à la Ingmar och sedan var det dags att ta sig an backen upp mot Eklundshofs konferensanläggning. Backen, som är ungefär 250 meter lång, börjar ganska brant och har en sugande men något mindre brant avslutning.
I vanlig ordning kändes första intervallen som en nära döden-upplevelse. Andra intervallen likaså. Efter den tredje började det lossna – jag lät visserligen fortfarande som ett tröskverk men andningen var mer kontrollerad. Det tog ungefär två minuter från backens början till krönet – med undantag för de sista som gick mycket snabbare. På Helenas inrådan tog jag det lugnt på intervall sju och åtta för att ha lite mer kräm i benen på de två sista.
Skärmdump från Garmin Connect.
I slutet av tionde och sista intervallen var jag helt utmattad, det kändes som att lunchen höll på att komma upp. Det blev dock bättre efter några minuter och vi kunde påbörja nerjoggen. Det bästa med kvalitetspass är att de är snabbt avklarade och att man känner sig så grymt nöjd efteråt.
Dagens pass i siffror:
Sträcka: 9,4 km (inkl upp- och nerjogg)
Tid (effektiv exkl löpskolning): 1:04:55
Snittfart: 6:54 min/km
Bästa fart: 3:14 min/km
Snittpuls: 139
Maxpuls: 177
Tack Helena för ett kanonpass! Fler som kört backintervaller idag?
