Tränar de svenska friidrottarna för hårt?

Normalt ligger Isabellah Andersson på 36-38 kilometer om dagen. Det tycker inte hon är särskilt mycket. Bilden är tagen i Palafrugell där det svenska medaljhoppet tränar inför mästerskapsdebuten. Foto: Tomas Oneborg.

I dagens SvD kan du läsa Anders Lindblads intervju med Isabellah Andersson, Sveriges maratonhopp i Barcelona-EM. Hon stiger upp kvart i sex på morgonen och ger sig ut och joggar, därefter hem för frukost och sedan ut för ännu fler mil.

Hon tycker inte att dagsdosen – ett drygt maraton – är särskilt mycket. ”Jag tycker om att träna mycket. Det är mitt jobb”, säger Isabellah, som nyligen vann Stockholm Marathon trots att hon bara sprang på 75-80 procent av sin förmåga för att spara kraft till EM.

I artikeln intill uttalar sig landslagsläkaren Thomas Eriksson om de svenska friidrottarnas träning som han tycker är alldeles för hård. Skador har präglat den svenska friidrotten de senaste åren och Eriksson menar att orsaken är för hård och intensiv träning.

– Vi tränar väldigt, väldigt hårt jämfört med exempelvis amerikanarna. Det är ingen som vill ta det lugnt en säsong med två mästerskap varje år (utom- och inomhus). Ska man ha en lång karriär ska man utvecklas ganska långsamt”, säger Thomas Eriksson till SvD.

Thomas Eriksson berättar vidare att en undersökning från 2008 gjord av landslagets sjukgymnast Jenny Jacobson visar att hela 50 procent av de svenska friidrottarna på landslagsnivå var skadade vid en slumpmässigt utvald dag.

Ja, varför tränar friidrottarna så hårt när det bevisligen försämrar utvecklingen på sikt? Är det något med den svenska mentaliteten att vara flitig som spökar? Vad tror ni?