Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Hur många prylar behöver man egentligen för att kunna sätta det ena benet framför det andra? Foto: Magnus Hjalmarson Neideman.
En av deltagarna på träningslägret i Monte Gordo tidigare i år erkände villigt att han är ett prylfreak. Att han nära nog knarkar löparprylar och har svårt att motivera sig för ett pass om inte hans pulsklocka, fotpod, ipod, vätskeryggsäck och hypertrendiga skor var med.
Jag tycker det var modigt av honom att erkänna sitt prylbehov, för jag misstänker att löpning är en sport som utövas av många så kallade löparpuritaner som skyr andra hjälpmedel än de egna fötterna som pesten.
Rätta mig gärna om jag har fel, men jag tycker mig se två läger där det ena består av Garmintillbedjare och de andra av människor med total avsaknad av prylar. Och då undrar man förstås vilka som tillhör det ena eller det andra lägret.
Jag är definitivt en Garminmänniska. Vem är du?
