Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Undertecknad någonstans mellan Uppsala och Knivsta. Jag är jättenöjd med min nya vätskeyggsäck – recension kommer inom kort! Foto: Petra Månström.
Idag är det årets varmaste dag här i Uppsala. Tidigare idag infann jag mig på centralstationen i Uppsala för att i sällskap med fyra andra löpare och en cykelburen medföljare styra stegen mot huvudstaden. Fick också en glad överraskning i form av reportern Kina Pohjanen från Radio Uppland som passade på att intervjua oss som skulle springa långt. Radioinslaget kan ni lyssna på här.
Det innebär en imponerande sträcka på 81 kilometer och min tanke var inte att hänga med hela vägen. Delmål nummer ett var att ta mig till Knivsta (ca 27 km) och därefter till Märsta (ca 37 km). Sedan skulle jag känna efter och se om jag var sugen på att fortsätta. Rune Larssons devis om att ”aldrig springa längre än att man ser fram emot att springa också imorgon” fanns med i tankarna och skulle så småningom starkt bidra till mitt beslut att kliva av i höjd med Märsta.
Strax före start i Uppsala. Fr v undertecknad, Sven, Boel, Peter, Jonas och Ulla. Foto: Kina Pohjanen/SR.
Vi sprang i lugnt tempo, oftast på mycket vackra vägar. Vi passerade bland annat Danmarks kyrka och Linnés Hammarby – platser som jag aldrig har besökt trots att jag är född och uppvuxen i Uppsala. Kul!
Ulla gjorde ett kanonjobb i att se till att tempot var lämpligt och att vi fick i oss vätska, salt och energi med jämna mellanrum. Vi joggade och småpratade oss fram till Knivsta där en längre paus tog vid – en banan och en kall Coca-Cola har sällan smakat bättre.
Vi lämnar centralstationen i Uppsala joggandes. Foto: Kina Pohjanen/SR.
Sedan fortsatte vi mot Märsta och nu hade värmen slagit till på allvar. Det blev märken i asfalten när vi sprang och solens strålar glödde från klarblå himmel. Nu var det riktigt jobbigt och vätskepauserna blev allt mer frekventa. Någonstans efter 35 kilometer började jag må illa och magen var i totalt uppror. Det kändes som att jag när som helst skulle bli tvungen att dyka ner i en buske och stanna kvar där väldigt länge – det ihop med hettan gjorde att jag tappade modet en aning.
Mina snälla löparkamrater gjorde sitt bästa för att peppa mig, men jag kände nu att längre än till Märsta varken orkade eller ville jag springa. Så jag tog avsked här, tackade mina kamrater för en fin dag med många nya, roliga erfarenheter och satte mig på tåget hem till Uppsala. Hann med att köpa en hamburgare, generöst saltade strips och ännu en Coca-Cola som jag avnjöt på vägen – supergott!
Här kan ni läsa Peter Lembkes egen berättelse om passet – med bilder!
Dagens pass i siffror:
Sträcka: 39,8 km
Tid: 5:16:39
Snittfart: 7,56 min/km
Snittpuls: 131
Maxpuls: 148
Nu ligger jag hemma i soffan med en kall öl och är störtnöjd med dagen. Jag hoppas att det har gått bra för mina kamrater och ser fram emot att höra deras rapporter. Vilken härlig dag det har varit!
