Petra Månström
Susanna Kallur på träningsläger med svenska friidrottslandslaget i Albufeira tidigare i år. Foto: Scanpix.
Med anledning av mitt reportage om hur snabb man kan bli följde en intressant diskussion i min Facebookgrupp Bloggjoggarna. Bland andra Sara, Staffan och Jonas var involverade i diskussionen som handlade om tävlingsinstinkt och varför somliga av oss som håller på med löpning hela tiden vill bli snabbare och bättre.
Vi som aldrig kommer att slå några världsrekord men som ändå kämpar för att förbättra syreupptagningsförmågan, snabbheten och kapa minuter på milen, maran eller vad det nu kan vara – varför håller vi på egentligen? Varför inte bara tagga ner och springa för att må bra och för att det är kul?
För mig är svaret enkelt: jag är tävlingsmänniska och önskan att ständigt förbättra mig driver mig framåt och får ut mig i spåret. Kan jag överträffa mig själv har jag nått MITT mål. Den som inte är tävlingsmänniska ska naturligtvis avstå från att mäta sin framgång i tider och bara fokusera på att må bra eller vad det nu är som driver henne/honom att springa.
Är du tävlingsmänniska?