Petra Månström
Isabellah Andersson vinner damernas Stockholm Marathon för tredje året i rad på tiden 2:31:35. Kranskullorna Anna-Maria Liss t.v. och Moa Hjelmer hänger inte riktigt med. Foto: Fredrik Sandberg/Scanpix.
Några läsare har i kommentarsfälten ställt frågan varför jag i rapporteringen runt Stockholm Marathon inte har nämnt Isabellah Andersson, som vann damklassen. Lämnade ett försök till svar bland kommentarerna, men känner också att jag vill lyfta fram svaret i ett eget inlägg.
Att fokusera på motionärerna och inte elitlöparna är ett medvetet val. Det här är en motionärsblogg, den är personligt skriven och handlar om min satsning på Stockholm Marathon – till skillnad från exempelvis TV4-sändningen från loppet som nästan enbart handlade om eliten. SvD:s val att sätta en motionär på löpet – i en tid då löparboomen kulminerar – skiljer sig också från de flesta andra mediers.
Det faktum att Isabellah Andersson vann damklassen kan knappast ha undgått någon löpintresserad och jag gissar att de som tycker om löpning också tog del av annan rapportering från loppet än den som gavs i den här bloggen.
Självfallet är jag imponerad av Isabellahs prestation och jag har också bloggat om henne, bland annat i samband med att hon satte det nya, fina svenska rekordet i Dubai. Men i den här bloggen ville jag lyfta fram motionärerna och hur det känns att nöta asfalt i fyra timmar och mer snarare än två och en halv.
Vad tycker ni, är det för lite läsning om elitlöpare här på bloggen? Feedback mottages tacksamt!