Petra Månström
Maratonbloggaren gör tummen upp efter målgång. Foto: Tomas Oneborg.
Här kommer första delen svar på era frågor:
Fråga:
Vore kul om du redogjorde för din och SvD:s relation till de företag som får och har fått mycket uppmärksamhet här på bloggen, till exempel Craft, Polar, New Balance och Garmin. Det ligger ingen anklagelse i denna fråga, mer nyfikenhet på hur ni hanterar det hela. Tar du emot gratisprover? Om jag vore marknadschef på Craft så skulle jag vara otroligt tacksam för den fina produktplaceringen, dessutom på en yta som är minst semi-redaktionell.
/Roger
Svar:
Först vill jag betona att alla de plagg och prylar som förekommer i bloggen är saker jag själv trivs med att använda och med gott samvete kan rekommendera till andra. En del av plaggen är testplagg och andra plagg har jag köpt själv. Pulsklockorna från Polar och Suunto är testklockor medan Garminklockan är min privata. Samma med skorna, en del är testskor och andra har jag köpt. Men sammanfattningsvis är alla saker som förekommer på bloggen sådant jag använder regelbundet och gärna rekommenderar till andra.
/Petra
Fråga:
Har din kosthållning förändrats sen innan maratonladdningen? Har din vikt, kropp förändrats?
/Kristina
Svar:
Jag äter i stort sett samma saker som tidigare, fast större portioner och oftare. Försökte mig till en början på att öka andelen proteiner och minska andelen kolhydrater men fann att min kropp inte gillade omställningen. Jag gillar helt enkelt bröd och pasta alldeles för mycket för att sluta med det så därför fortsätter jag äta det.
Eftersom jag aldrig väger mig har jag ingen aning om hur vikten har förändrats, men det jag känner är att kläderna sitter något lösare. Om det sedan beror på viktminskning eller om kilona omfördelats kan jag inte svara på.
/Petra
Fråga:
Har du alltid tränat med musik i öronen, eller har du haft pass där du varit helt utan musik? Hur reagerade du mentalt när iPoden la av på maran? Personligen springer jag ALLTID med musik i öronen och har jättesvårt att träna utan den liksom!
/Dr Annika
Svar:
Ja, jag har alltid sprungit med musik i öronen – när jag springer ensam. Till en början kändes det väldigt jobbigt att iPoden lade av ungefär halvvägs in i maran. Men efter några kilometer kände jag att det ju var det bästa som kunde hända. Plötsligt tog jag del av folkfesten på ett helt annat sätt, hörde vad publiken tjoade och kunde utbyta ord med andra löpare. Kommer aldrig mer springa ett lopp med musik i öronen!
/Petra
Fler svar kommer…