Petra Månström
Strax före start i Stockholm marathon 2009. Foto: Joakim Ståhl.
”Kom ihåg att första maran är den bästa”, sa coach Ingmar i bilen på väg till Milspåret.
Jag frågade såklart varför och svaret blev att den första maran är ett oskrivet blad, man vet inte vad som väntar, man har ingen tid som man måste slå och det enda man egentligen vet är att det kommer att bli vansinnigt jobbigt men också minst lika roligt.
Nästkommande maror – om det nu blir några sådana – blir ofta en kamp mot klockan på ett helt annat sätt än den första. Men premiärmaran är helt enkelt den bästa. Ha det i åtanke alla ni som liksom jag inte har en aning om hur det kommer att kännas i benen vid 35 kilometer på lördag. Ni bryter ny mark!