”Hur känns det då?”

Maratonbloggaren maler på uppför Hantverkargatan. Foto: Tomas Oneborg.

”Hur känns det nu då?” Den frågan har jag fått så många gånger den senaste veckan att jag tappat räkningen. Och de flesta gånger har jag väl svarat standardsvar 1 a – alltså att det väl känns helt okej, lite nervöst men samtidigt skönt att äntligen få ställa sig på startlinjen och springa det där loppet som jag tränat för i sex månader.

Men varför känns det bra? Varför borde jag inte ha något att oroa mig för? Coach Ingmar hjälpte mig att bena ut saker och ting med den här listan – och ett hett tips från mig till er andra som just nu genomgår mara-ångest är att skriva ner varför den här maran kommer att bli din bästa (oavsett utgång och tider).

– Jag har varit frisk och hel under en lång tid.

– Jag har kunnat träna bra med god kontinuitet, varierande farter och underlag.

– Jag har haft stimulerande, givande och roliga träningspass på olika platser och med olika träningskompisar.

– Jag har utvecklats som individ och som löpare.

– Jag har presterat saker jag inte trott mig vara kapabel att göra.

– Jag har osjälviskt delat med mig av det jag har gått igenom här på bloggen och på så sätt berikat och inspirerat många andra.

– Jag är stark och väl förberedd.

– Jag kommer att göra bra ifrån mig och vara nöjd oavsett utgång och tider.

– Jag kommer att få värdefulla och nyttiga erfarenheter som jag kan använda nästa gång.

– Förberedelserna är minst lika viktiga som själva loppet!

– Jag kommer inte att oroa mig för mellantider, olika störande moment under loppet utan helt koncentrera mig på mig själv, min kropp, min rytm och att hantera tröttheten med jämnmod – den kommer och går – tröttheten hör till – det är ju det jag tränat för!

– Jag tänker njuta och ta tillvara på känslan under detta mitt första maraton – det första loppet är det bästa!

– Jag ser fram emot att få ställa mig på startlinjen den 5 juni. Äntligen!