Petra Månström
Ett gäng bloggjoggare ger sig ut på långpass från Rålambshovsparken i Stockholm. Foto: Staffan Löwstedt.
Att löpträning i grupp är både roligt och effektivt har många – som jag – upptäckt. Men de flesta av oss som tränar tillsammans med andra springer tävlingar på egen hand. Hur ska man då på bästa sätt förbereda sig för att tävla solo?
En intressant artikel på Runningtimes.com tar upp detta. Tränaren Mike Barnow berättar att han brukar låta sina adepter springa sju minuter åt var sitt håll och efter lika lång tid vänder de och springer tillbaka. Detta gör det möjligt för snabba och långsammare löpare att träna samtidigt och lära sig att hålla tempot på egen hand.
Maratonlöparen Paige Higgins tränar för det mesta ensam och aldrig med musik i öronen. Att springa långa pass ensam och utan distraherande musik är enligt henne ett mycket effektivt sätt att härda sig mentalt och lära sig hålla sin tänkta fart utan andra löpare som referens.
Under provlöpningen av Stockholm Marathons andra varv pratade vi om att mp3-spelare förbjudits på vissa lopp – vi kunde dock inte komma på vilka. Själv har jag sprungit Prags halvmara med musik i öronen och såg många göra detsamma. Vet också många vänner som sprungit maror med medhavd iPod.
Jag undrar hur ni som tränat i grupp och kanske just sprungit er första tävling på egen hand tänkte under loppet. Kändes det ovant? Eller kanske rentav skönt att få köra sitt eget race?
Vore kul att veta hur ni som sprungit stora delar av ett lopp utan vare sig musik i öronen eller bra ryggar att följa har resonerat.