Det kom ett mejl…

…som gjorde mig rörd och lite tårögd av ödmjukhet:

Hejsan Petra!

TACK för en galet inspirerande löparblogg. Jag hittade dig via Google för några dagar sedan, när jag googlade på halvmarathon +blogg. Jag har nyligen börjat löpträna och har blivit helt biten! Grejen är dock att det är en ENORM seger för mig att överhuvudtaget jogga/löpa. För cirka 4 år sedan vägde jag 153 kilo och var ledsen, immobil och allmänt låg. Jag rörde mig minimalt och minsta ansträning var riktigt jobbigt.

Det behövs väl inte sägas att jag var less på mig själv och less på hela situationen. Tack vare en möjlighet till en magsäcksoperation, kombinerat med jäkligt mycket envishet och jäklaranamma väger jag idag ca 90 kilo och har som sagt börjat löpträna.

Jag hade en omgång med joggning/löpning förra sommaren, men eftersom att jag blev lite för exalterad och drog på med för mycket träning för fort sa knäna ifrån.
Nu har jag iallafall börjat om, och har ett schema som trappar upp långsammare och som förmodligen ska hålla mina knän gladare.

Mitt mål är att orka dra igenom halvmaran i Birmingham (jag bor i England) den 24 oktober på mindre än 2:20 (garva inte – för mig är det en ENORM seger om jag klarar det!)

Ville iallafall tacka dig för en inspirerande blogg, även om du ligger på en lite annan nivå än vad jag gör träningsmässigt! Jag hade tänkt att skriva detta som en kommentar, men det verkar som om det inte ville fungera.

Varma hälsningar,

Annika (som nu snörar på sig skorna och ger sig ut igen!)

Annika – tack för ditt mejl, du inspirerar inte bara mig utan många, många andra också. Lycka till på halvmaran – jag är säker på att du kommer att greja ditt mål!