Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Maratonbloggaren stretchar mot ett träd efter fostrande 3×3 km snabbdistans i tröskelfart i Stadsskogen. Foto: Privat

Efter en ganska lång uppjogg på 4,5 km kom jag och coach Ingmar fram till startpunkten för dagens stentuffa pass – efter sedvanlig löpskolning var det dags för 3 x 3 km i tröskelfart på det fostrande Hästspåret (mer Lidingöloppetspecifik terräng får man leta efter!).

Första vändan sprang jag och Ingmar gemensamt och efter två minuters gåvila var det dags att introducera ett nytt moment i min träning. Jag gav mig iväg på nästa runda medan Ingmar väntade i två minuter innan han började springa. Sedan skulle jag se till att han inte hann ifatt mig. Hur skulle det här gå?

Jag försökte hålla ett jämnt, högt tempo och låta bli att småspurta. Det gick rätt bra och första ensamma kilometern gick på 4:56. Flåset tilltog, men jag var noga med att inte gå över 173 i puls – för där någonstans vet jag att min mjölksyratröskel ligger. Hej och hå, flåsa på – ganska stressande att veta att man var jagad.

Nästa kilometer gick på 5:03 och efter att ha vinkat på Ingmars kompis Yngve som kom gående längs banan kom en ganska seg uppförsbacke och efter 2,5 löpta kilometrar hörde jag coachens steg bakom mig. Han såg rejält ansträngd ut och jag noterade med glädje att han också fått rejäl kvalitetsträning idag och inte bara mysjoggat i mitt tempo.

Ovan ser ni hur min puls varierade under passet – hoppas det framgår när jag körde tröskelavsnitten… Skärmdump från Garmin Connect.

Tvåminutersvilan gick på tre röda och så iväg igen. Jobbigt, men hanterbart. Försökte tänka ”stark, snabb, lätt” som 4:30-Staffan brukar skriva att han gör. Det fungerade ganska bra, jag blev distraherad och snart var första kilometern avverkad på 5:04. Den kuperade terrängen gjorde det svårt att springa så mycket snabbare, men flåset kom igång bra ändå.

Efter att ha passerat ett vackert fält med vitsippor kom Ingmar smygande och klockan visade att jag sprungit 2,5 kilometer också den här gången. Vi körde sista biten tillsammans och kostade till och med på oss en spurt de sista hundratalet metrarna. Behöver jag säga att jag var rejält trött efteråt?

Mysjoggade hemåt i 6:50-tempo och det kändes toppen. Vilket kanonbra pass! Kan förresten varmt rekommendera upplägget att den starkare löparen får ”jaga” den svagare och på så sätt möjliggöra att båda får ut så mycket som möjligt av passet.

Dagens pass i siffror:


Sträcka: 15,00 km

Tid: 1:26:00

Medelpuls: 155

Maxpuls: 175

Snittfart: 5:37 min/km

Kcal: 1092

Kan idag bokföra cirka 45 minuters kvalitetsträning i tröskelfart – nöjd! Nu blir det soffan resten av dagen!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar