Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Undertecknad och haren Johan som gjorde ett mycket bra jobb i att peppa en trött bloggare uppför och utför Kungsholmens backar. Vinflaskan han har i handen var en gåva från mig för förtjänstfullt genomfört uppdrag. Foto: Privat
Med 50 kilometers löpning i benen sedan tidigare i veckan hade jag inte förväntat mig stordåd på Kungsholmen Runt tidigare idag – men hade hoppats på en tid runt eller strax över 49 minuter. Under 50 minuter ville jag gärna komma i alla fall.
Haren Johan som accepterade sitt uppdrag som stand in-hare sent igår eftermiddag gjorde ett kanonjobb och vi hade ett superkul lopp. Jag var ganska trött i benen redan från start, men tävlingsmomentet fick mig att lägga i en växel till och vi gick ut de första tre kilometrarna i 5:00-fart.
Sedan var tanken att vi skulle öka och det gjorde vi också – kanske lite för mycket med facit i hand. Två av kilometrarna gick på 4:32 respektive 4:34 och ett tag där på mitten kände jag mig odödlig. Johan berättade om hur det kändes att gå i mål på NYC Marathon samtidigt som mitt flås tilltog.
Låg på 170 i snittpuls under loppet vilket skvallrar om att jag låg på eller strax över min tröskelfart. Till min stora glädje hörde jag många tjoa ”Petra!” och ”Kom igen!” vilket peppade mig massor – tack för det! Kanske var det rosa kepsen som fick er att känna igen mig?
Hur som helst. På upploppet märker jag att 10-kilometersskylten står placerad en bra bit före målet och jag blir förvirrad. Ett tag tror vi att vi har sprungit fel och hamnat på halvmarabanan och börjar tveka. Där någonstans dör mina ben helt och de sista drygt hundra metrarna kändes som en mil ungefär.
Efteråt läser jag på tävlingens hemsida att banan var 10,073 km lång – lite störande att den inte kunde ha varit 10 kilometer blankt (och synkat med min Garmin som jag hade ett getöga på under hela loppet). Synd också att skylten kom för tidigt (tydligen tidigare än 73 meter före mål). Det påverkade mig mentalt mer än vad man kanske skulle kunna tro.
På varvtiderna ovan kan man se att jag var på väg mot en betydligt bättre miltid innan benen tvärdog de sista 240 metrarna… Retligt, men en nyttig lärdom till nästa millopp. Skärmdump från Garmin Connect.
Diagrammet visar hur pulsen varierade under loppet. Snittpuls 170, maxpuls 177. Skärmdump från Garmin Connect.
Hur som helst – med en nettotid på 50:03 så lyckades jag ju göra milen under 50 minuter och det känns toppen, inte minst eftersom jag ligger i en sådan hård träningsperiod.
Kul också att se så många välbekanta ansikten under loppet – i startfållan mötte vi Staffan och efter banan skymtade jag bland andra Andréa, MarathonMia och Janne.
Dagens tävling i siffror:
Sträcka: 10,073 km
Tid (netto): 50:03 (milen på ca 49:44)
Snittfart: 4:58 min/km
Kcal: 758
Snittpuls: 170
Tokkul att köra snabbdistans som tävling och tack än en gång, Johan, för ett kanonkul lopp! Fler som sprungit Kungsholmen Runt eller någon annan tävling idag? Hur gick det?
