Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Från vänster: Min nya turtröja som förhoppningsvis ska få mig att uträtta stordåd på Kungsholmen Runt. En trött men glad Petra i rosa keps efter dagens jobbiga pass. Längst till höger ser ni vad jag petade i mig direkt efteråt. Foto: Privat
Tack, coach Ingmar, för säsongens jobbigaste pass. Det slår såväl 2×3 km i tröskelfart som tremilen med 20 km i marafart i söndags. Nu är jag skakad – men inte rörd – och det känns gott.
Vad gjorde vi då? Jo, efter 2,5 kilometers uppjogg blev det en fostrande, 20 minuter lång snabbdistans på Stadsskogens kuperade elljusspår från 70-talet. Tror att vi hann lite längre än 4 kilometer, för min pulsklocka (som jag såklart glömde att knäppa igång efter den inledande löpskolningen) visade en snittfart på 4:40-4:50 min/km. Det gick undan alltså!
Efter snabbdistansen som jag flåsade mig igenom med puls på 90 % av max följde efter vila intervaller på 10×45 sekunder med 15 sekunders joggvila och en minuts joggvila efter de fem första. Låter lätt men var superjobbigt! Vilan kändes bara kortare och kortare och intervallen längre och längre. Tufft men grymt effektivt!
Nu följer två lugna dagar med lättare distans innan det smäller på lördag…
