”Löparfester” ett gissel för damidrotten?

Malin Ewerlöf Krepp och Isabellah Andersson i täten under Tjejmilen. Foto: Scanpix

Några av reaktionerna på min medverkan i Vårruset handlade om att ”löparfester” av det här slaget, med avsaknad av tävlingsmoment, påverkar damidrotten negativt. Jag skulle gärna vilja delge min syn på saken och förklara varför jag väljer att ställa upp i det här arrangemanget.

Jag tror inte att den här typen av löparfester har negativ inverkan på damidrotten. Jag är helt säker på att nyrekryteringen av löpartalanger till klubbarna pågår i samma utsträckning oavsett om det finns något som heter Vårruset eller Tjejmilen. De här arrangemangen har som främsta syfte att främja folkhälsan – inte vaska fram nya löparstjärnor.

Om det enbart skulle finnas lopp med inslag av tävlingshets är jag säker på att färre skulle kunna tänka sig att börja löpträna. Tävlingshets kan vara positivt för somliga – till exempel mig – den peppar och motiverar mig att fortsätta träna, men för andra har den motsatt effekt. Då är det viktigt att Vårruset och Tjejmilen finns, för också de tjejer som inte tränar för maran kanske vill ha mål med sin träning.

Har då ett arrangemang som Vårruset på min blogg att göra? Och varför deltar jag själv? Jo, dels för att jag tror (och vet) att många av mina läsare inte satsar på maran utan läser den här bloggen för att inspireras att börja springa eller att hålla uppe sin löpning. Och dels för att jag för inte alltför många år sedan var tjejen som var sämst på gympa och som hatade att springa. Först när jag hittade löparglädjen blev det kul igen och jag är övertygad om att Vårruset skänker sådan glädje åt många.

Vad tycker ni? Har arrangemang som Vårruset och Tjejmilen negativ effekt på damidrotten eller tvärtom?