Därför blir det milen

Foto: Petra Månström

I tidigare inlägg har jag berättat att jag på lördag kommer att köra milen istället för halvmaran på Kungsholmen Runt. Varför byta distans?

För det första har jag inte kört så många snabbdistanspass på träning och så här inför maran behöver jag få upp snabbheten i benen. Och vad passar då inte bättre än att köra snabbdistansen som en tävling? Jag har grymt mycket respekt för mildistansen eftersom man då ligger på, strax över och på slutet (förhoppningsvis) under sin mjölksyratröskel. Apjobbigt med andra ord.

För det andra står ett rekordlångt långpass (ca 35 km) med en stor del av sträckan i min planerade marafart inplanerat veckan efter Kungsholmen Runt. Om jag skulle köra halvmaran och maxa (vilket jag såklart vill göra) riskerar jag att ihop med långpasset bygga upp en trötthet som kan vara svår att bli av med inför mitt huvudmål – Stockholm Marathon.

Efter moget övervägande i samråd med coach Ingmar kom jag alltså fram till att det får bli milen. Jag är inte särskilt snabb, jag har respekt för sträckan men tänker ge järnet på lördag.

Ska bli grymt kul att få springa riktigt fort – och det bästa av allt är att jag får världens bästa (och snabbaste) sällskap!