Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Privat
Tänker på det ofta men har hittills inte formulerat det i ett helt inlägg. Men nu vill jag passa på att hylla min kropp – för det kan verkligen inte alltid vara lätt att leva med mig.
Jag vill tacka min kropp för att:
– Den har stått ut med tio års ensidig jympaträning och endast protesterat lite försiktigt med ett hopparknä.
– Den har utstått diverse konstiga kostexperiment – bantning och annat som jag utsatt den för under mina yngre år.
– Den är vacker och skänker mig glädje och njutning.
– Den har gjort det möjligt för mig att bestiga västra Europas högsta berg, upptäcka vår fantastiska, svenska fjällvärld och åka åtskilliga härliga lössnöåk.
– Den utan knot gick med på att plötsligt börja springa efter tio års jympande.
– Den tog mig i mål på Prags halvmaraton och för att den om inget oförutsett händer kommer ta mig i mål på Stockholm Marathon.
– Den hjälper mig att leva det liv jag vill – ett liv fullt av glädje, kärlek och rörelse!
Tack!
