Tankar om skador

Idag provade jag ut skorna, kompressionsstrumporna och sportdrycken som jag ska använda på Stockholm Marathon. Foto: Privat

Får ofta frågor om hur jag kan träna så här (förhållandevis) hårt utan att dra på mig skador eller åtminstone ha lite känningar här och där. När jag tänker efter så är det bara sprintträningen på Bosön som gett mig träningsvärk i flera dagar efteråt – och den var inte att leka med. Hade sådan grym värk i magen att jag knappt kunde skratta i en vecka!

Annars har jag bara varit lite lätt öm i låren och vaderna efter en del längre långpass och hårda intervallpass. ?Hemligheten” tror jag ligger i att jag försökt polarisera träningen, alltså köra superlugnt när det ska vara lugnt och kört de hårda passen hårt – men aldrig på max eftersom det skulle försämra återhämtningen och ta ner volymen.

Som nybörjare på löpning och med maran i sikte behöver jag få mycket mängdträning i benen för att förbättra uthålligheten och det måste göras i lugna farter för att inte dra ut på återhämtningen.

Jag kommer inte att göra stordåd på maran – men jag hoppas kunna komma i mål och vara nöjd med min prestation. Alla som kommer i mål är hjältar! Och jag har gott om tid på mig att bli ännu bättre – om jag nu skulle vilja det. Det finns ju så mycket annat kul att träna! Men med glädje kan jag konstatera att jag fått smak för det här med löpning och att jag hittat en träningsform som kommer att hänga med länge till.

Hoppas alla ni andra där ute också är nöjda med hur ni tränar och stolta över era prestationer!