Genrep inför maran: 30 km med fartökning

En ganska trött maratonbloggare och två betydligt piggare löpare – fr v Jonas och coach Ingmar. Foto: Privat

30 kilometer skulle löpas idag. Och av dessa 30 kilometrar skulle 15 gå i planerad maratonfart, cirka 5:30 min/km – en snittfart som coach Ingmar räknat ut efter att ha studerat dels min prestation i Prag och min träning hittills.

Vitsen med fartökningen var att få en känsla för marafarten och med tanke på hur många kilometer jag sprungit hittills den här veckan kan känslan något så när jämföras med senare delen av en mara. Faktum är ju att många sällan tränar i sin marafart – ofta kör man betydligt lugnare eller tuffare, men hur ska man då få ett hum om rätt fart och hur den känns när man väl står där på startlinjen? Bra alltså att i förväg lägga in partier i planerad marafart i passen.

Jag mötte upp Ingmar och Jonas utanför Friskis & Svettis Ekeby här i Uppsala och så joggade vi iväg i lugnt tempo. Trots att den gångna veckan varit väldigt intensiv träningsmässigt kändes det mycket bra i kroppen. Inga känningar någonstans och dessutom hade jag vilat hela dagen igår.

Vi joggade genom Stadsskogen och vidare ner mot Fyrisån. På grusvägen intill ån mötte vi en hel del löpare, bland annat en man som sprang med barnvagn. Vi fick också sällskap av en löpare som sprang med oss ett bra tag och vi fick veta att han satsade på Stockholm Marathon och att vår draghjälp var välkommen.

Nu var 11 kilometer avverkade och fartökningen kunde börja. Vi ökade från cirka 5:50 min/km till 5:30 min/km och trots att den ökningen kan verka blygsam på papperet kändes den i benen. Till en början gick det lite trögt innan kroppen fattade att det här var farten som gällde nu.

Dagens runda. Skärmdump från Sport Tracks.

Dagens runda var ganska kuperad med en hel del sega backar och det var lite kul att lyssna när Ingmar och Jonas som har flera maror bakom sig sa saker som ”det här är som insteget till Västerbron” och ”det här känns som Torsgatan”.

För egen del kändes det bra att jag orkade hålla en bra fart och ett bra löpsteg även i backarna. Visst kändes det lite småjobbigt stundtals, men pulsen låg fint runt 158-160 och benen var med på noterna.

En annan intressant detalj värd att nämna är att halvmaran passerades på 1:57, alltså bara fyra minuter sämre än min tid på halvmaran i Prag. Och då hade vi ändå öppnat betydligt lugnare idag än jag gjorde i Prag! Alltså ytterligare ett skäl att inte gå ut för hårt i ett lopp.

Innan jag gav mig iväg hemifrån i morse hade jag druckit några klunkar av sportdrycken som kommer att serveras på Stockholm Marathon – Maxim Electrolyte Orange & Lemon. Hade även med mig den här drycken i vätskebälte under dagens pass och drack småklunkar med jämna mellanrum för att få en uppfattning om hur magen reagerade på drycken.

Också detta fungerade bra, jag gillar den friska smaken men fick veta att drycken på Stockholm Marathons vätskekontroller ibland verkar vara för utspädd. Det lät inte alls bra med tanke på att det är en hypoton sportdryck och för att kroppen ska kunna ta upp den optimalt måste den spädas rätt.

Skärmdump från Garmin Training Center

Dagens pass i siffror:

Sträcka: 30,02 km

Tid: 2:53:20

Snittfart: 5:46 min/km

Snittpuls: 154

Kcal: 2198

Sista två kilometrarna efter att jag vinkat av Ingmar och Jonas gick mycket långsamt, jag fick köra några varv runt kvarteret för att komma upp i 30 kilometer och benen var lite småsega. Men trots det är jag mycket nöjd med sluttiden, 2:53. Så här några timmar efteråt känns benen helt okej och jag vill rikta en stor eloge till mina löparkompisar för ett kanonpass! Det är mycket roligare att springa i grupp än ensam.

Fler som sprungit långpass idag? Och hur ofta tränar ni i marafart förresten?