”En löpare segnar ner framför mig”

Starten har just gått i 2009 års upplaga av Berlin Marathon. Infälld: Fotbollsspelaren Rudi Völler. Foto: Scanpix

Igår uppmanade jag er läsare att mejla mig era berättelser om första maran. Responsen blev mycket bra – kul! Här kommer Olof Lindgärdes bidrag, om hans första mara som sprangs i Berlin hösten 2009:

”Starten går 09.00. Några minuter innan starten stiger jublet då Haile Gebrselassie presenteras. Det är det första och sista jag hör av honom. Mitt officiella mål är fyra timmar. Det egentliga målet är 3 timmar och 30 minuter. Det motsvarar en kilometertid på 5 minuter.

Starten går. Efter ett par 100 meter försöker jag passera en farthållare som skall springa på fyra timmar. Det är en vägg av folk som lunkar på i farthållaren tempo. Detta visar sig vara loppets enda stopper. De breda vägarna sväljer många löpare och gör att det går bra att springa på i sitt eget tempo. 5 km passeras på 24:55. En perfekt öppning.

En svag sluttande passage gör att man se folkhavet framför sig. En fantastisk syn av löpare i olika färger som fyller vägen framför mig. 20 kilometer passeras på sekunden 1:40. En svag känsla av håll. Dricker jag för mycket? Vid 27 km drabbas jag av den första blodsockerdippen. Det börjar svaja, men lyckligtvis så dyker det upp en sportdrycksservering framför mig.

Passerar Kurfürstendamm. Stämning är fantastisk. Massor av folk hejar på. Massor danskar hejar på. Benen har börjat stumna och jag tappar löpsteget. Tempot sjunker till 5:20-5:30. Passerar 40 km och jag springer ut på ”Unten Den Linden”. Humboldtuniversitetet passeras på höger sida. Ett par hundra meter fram Brandenburger Tor segnar en löpare ner framför mig. Vårdpersonal skyndar till. Jag går i mål på 3:36:26. En härlig känsla.

Efter ett maratonlopp är man kompis med alla och då jag pustar ut på gräsmattan framför Reichtag ser jag ett bekant ansikte. Det är den gamle tyska storspelaren Rudi Völler som kommer gående. Jag ler och nickar. Han kommer fram och skakar hand. ”Alles gut?” säger Rudi. ”Alles gut” säger jag. Kvällen avslutas med stekt kalvlever, potatismos och två glas öl på Kurfürstendamm.”