Varför gör inte Zlatan fler mål?

Kajsa Bergqvist slutade på en sjunde plats på friidrotts-VM i Japan 2007. Foto: Maja Suslin/Scanpix.

Varför hoppade inte Kajsa Bergqvist högre och varför åkte inte Anja Pärson snabbare?

Frågorna ovan är naturligtvis skrivna med glimten i ögat. Men jag tycker att de är tänkvärda eftersom de sammanfattar de förväntningar många av oss har på våra idrottsstjärnor. Vi förväntar oss att de ska kunna leverera maximalt när det gäller, att ständigt ha tävlingsnerverna under kontroll och självklart ställa upp på intervjuer och förklara varför de inte lyckades så bra som vi (och de) hoppats.

Nu är det elitidrottare jag har nämnt och visst har de helt andra förutsättningar till träning, vila och återhämtning än vad vi motionärer har. Självklart skulle man kunna tycka att de borde lyckas bättre eftersom de bara har (eller hade) sitt idrottande att fokusera på. Men varken vi motionärer eller elitidrottarna är mer än människor och ibland blir det inte som man hoppats.

Jag vet flera bekanta som sprungit sina bästa millopp när de varit bakfulla (inget jag skulle rekommendera!) och persat på maran när de varit sega och trötta i benen. Hur förklarar man sådant? Att kroppen och knoppen lever sina egna liv och att vi bara i viss mån kan påverka hur vi presterar på tävling och träning?

Jag tror nog att vi till stor del kan styra våra idrottsliga prestationer, men det är viktigt att inte ha för höga krav på sig själv. Det gäller såväl motionärer som mig liksom elitidrottare. Naturligtvis ska man ha ambitioner och mål, men de får inte döda träningsglädjen. Om vi sänker kraven och låter glädjen genomsyra det vi gör tror jag att de fina resultaten kommer på köpet.

Vad tror ni? När har ni presterat som bäst och vilka råd kan ni ge oss andra?