Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Varför presterar du inte bättre tider trots fem månader av hårdträning, undrar signaturen Erik. I nedanstående inlägg försöker jag svara på den frågan. Foto: Privat

Fick alldeles nyss en läsarkommentar från signaturen ”Erik” som skriver så här:


”Du har snart tränat med coacher, i snart 5 månader. Men vart är resultaten? Jag har tittat en del på din blogg sett kommentarer som att du skulle vara ”elit motionär”, men dina tider är för mig i så fall en besvikelse. Eftersom du har rejäl uppbackning tränare, seriöst dvs. kost, stor träningsmängd. osv. Baserat på mina egna år som aktiv, är jag fullt övertygad om att du skulle nått nuvarande resultat med endast 2-3 pass i veckan utan dessa ”elit-tränare” och slaviskt följa din GPS klocka.”


Känner att jag gärna vill lyfta fram mitt svar i ett eget inlägg eftersom det känns viktigt. Jag har full förståelse för att många av er läsare undrar varför jag inte presterar ”bättre” än jag gör – med tanke på hur mycket uppbackning jag får.

Först och främst vill jag poängtera att jag verkligen inte har en stab av kostexperter, tränare och andra coacher som följer varenda steg jag tar. De flesta träningspassen genomför jag på egen hand och då och då får jag råd och tips på upplägg mejlledes från min coach Ingmar.

Så – varför springer jag ändå inte snabbare trots träningsmängden? Bra fråga. Men för att sätta det hela mer i sitt perspektiv: I plugget orkade jag knappt springa två kilometer. I december månad fick jag blodsmak av att springa fem kilometer. Idag springer jag långpass på över två mil utan att behöva stanna och på tider jag bara kunnat drömma om tidigare.

För mig är varje löpsteg en framgång och jag hoppas att det är så många med mig ser på sin löpning. Självklart är det roligt att prestera bra tider, men jag vill inte påskynda min utveckling så pass mycket att jag blir skadad på kuppen.

Jag vet att jag inte är någon löpartalang. Vi har alla olika kapacitet – vissa kan springa milen på 40 minuter utan särskilt mycket träning medan andra (som jag) bara kan fantisera om att springa så snabbt trots mängder av träning.

Jag hoppas att jag med min blogg kan vara en inspirationskälla till dem som känner igen sig i min situation. Vi som aldrig hade ”spring i benen” som unga, vi som upptäckte löpningen sent i livet men ändå tycker att det är bland det roligaste som finns. Jag vill uppmuntra er att använda er av elitens metoder för att nå de resultat ni själva satt upp – oavsett om det handlar om tider, viktnedgång, komma i form eller bara att må bra.

Spring för att det är kul och glöm inte att då och då blicka tillbaka och vara stolt över att du faktiskt gör något bra för din hälsa!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar