Petra Månström
Jag efter ett löppass på stranden i Monte Gordo, Portugal. Foto: Privat
I föredraget ultralöparen Rune Larsson höll under träningsveckan i Monte Gordo var den en central hörnsten. En av mina favoritbloggar är döpt till just detta och för egen del inser jag nu att jag fann den i samma stund som jag snörade på mig löparskorna i början av december i fjol.
Jag talar om träningsglädjen.
Den viktiga träningsglädjen som jag nu inser att jag saknat under så många år. Ni kan inte ana hur många träningspass jag avverkat utan att känna någon riktig motivation till det jag gjort.
Därmed inte sagt att all den träning jag lagt ner fram till det att jag började följa Anders Szalkais maratonprogram varit bortkastad. Tvärtom. Den har lagt grunden till den träningsmänniska jag är idag och förberett min kropp för den påfrestning som maratonträningen innebär.
Rune Larsson berättade att han ofta får frågan om han verkligen känt träningsglädje inför och under alla löppass han avverkat. Och ja, förklarade han, det har han gjort och gör fortfarande. För honom är träningsglädjen en nödvändighet för att kunna fortsätta med sin löpning.
Jag är så glad att jag började springa och blogga, träffade en massa härliga träningskompisar och gjorde den här resan till Portugal. Nu har jag äntligen funnit min träningsglädje. Det känns oerhört bra.
Vad är träningsglädje för dig?