Halvtidsblues…

Lyckades pressa fram ett leende när det var fotodags. Foto: Privat

Konstaterar att jag nått halvvägs in i Anders Szalkais 26-veckorsprogram inför Stockholm Marathon och i ärlighetens namn ska nämnas att jag inte direkt hoppar jämfota inför varje pass som väntar.

Att träna inför sin första mara med de förutsättningar som råder just nu är stundtals ganska tufft. Tack vare bra träningskompisar och bloggen har jag trots allt tagit mig ut på mina pass, men just nu tycks en halvtidsblues sprida sig i bloggvärlden.

Flera bloggare rapporterar om ”årets sämsta löppass”, sega ben och inställda pass. För egen del var det också nära att jag gav upp idag. Jag hade noll inspiration när jag gav mig ut på ett pass där planen var 800-metersintervaller med 60 sekunders ståvila på löpband. Joggade till gymmet bara för att konstatera att alla löpbanden var upptagna (som vanligt). Väntade i 20 minuter och gav sedan upp, gick ut och beslutade mig för att köra intervallerna i snömodden.

Det gick sådär. Benen var sanslöst stumma och sega – troligen härstammande från helgens sammanlagt 42 kilometer löpning – och ville inte alls idag. Jag krigade mig igenom de fem intervallerna kryssandes mellan hundägare på kvällsrastning och vred upp volymen i iPoden för att få upp tempot.

Men icke. Bara att inse faktum. Idag var ingen bra dag och nerjoggen gick i slow motion. Har aldrig varit så glad över att komma in i värmen igen som just idag! Nu blir resten av träningsveckan mycket lugn i väntan på ankomsten till Portugal.

Skärmdump från Polarpersonaltrainer.com

Dagens träning i siffror:

Sträcka: 9,7 km

Tid: 1:00:02

Snittfart: 6:13 min/km

Maxfart: 3:20 min/km

Snittpuls: 150

Maxpuls: 172

Fler som råkat ut för halvtidsblues? Eller flyter träningen på bättre än någonsin?