Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström

Coach Super-Ingmar, Super-Lennart och blåbäret Petra efter sista backintervallen upp till Gunillaklockan. Jag gör inte solhälsningen på högra bilden, den visar hur jag såg ut efter sista intervallen – aptrött alltså. Foto: Privat

Det börjar bli en trevlig (eller jobbig, beroende på hur man ser det) tradition att springa Ingmars Kenyanska Slottsrunda på torsdagar. Idag deltog förutom undertecknad rutinerade löparen Lennart och rundans skapare i egen hög person – coach Ingmar.

Efter en stunds sedvanlig löpskolning med hälgång i olika fotvinklar, tågång och låg skipping avslutade vi med tre stegringslopp på runt 30 meter och sedan började backlöpningen upp mot Gunillaklockan.

Fick instruktioner av Ingmar att försöka andas kontrollerat och inte hyperventilera som jag brukar. Det funkade ganska bra i första backen och den andra (Sjukhusbacken), men i den sugande stigningen från Nedre Slottsgatan upp mot Gunillaklockan var det full blås på maratonbloggaren.

Då ingrep Ingmar och sade åt mig att ta en lyktstolpe i taget, andas kontrollerat och springa parallellt med honom. Lyktstolpstricket funkade ganska bra, för plötsligt var jag uppe utan att ha flåsat högljutt. Tänk vad rätt coachning kan göra!

Fick höra att jag verkade starkare än sist och det kan nog förklaras med att jag skärpt mig på mellanmålsfronten. Jag sprider ut måltiderna över dagen och en och en halv timme före dagens pass blev det en tallrik fil med müsli och en kesomacka.

Sista backen var grisjobbig, men Ingmar lyckades prata mig uppför den också med argumentet att jag snart får vila. Uppmaningarna kom så ofta att jag inte hann tänka på att jag var trött och plötsligt var backen slut. Skönt!

Pulsen slog i taket och Petra sjönk ihop som en slagen hjältinna. Återfick dock normal puls ganska snabbt och den sedvanliga gruppbilden kunde tas.

Tilläggas bör att den sanslösa träningsvärken från tisdagens sprintträning inte hade släppt helt. Framsida lår och mage var fortfarande stela och lite ömma, körde en 30 minuter lång återhämtningsjogg i 6,30-tempo igår men jag vet inte hur mycket den hjälpte.

Nu blir det i alla fall totalvila ett tag inför helgens långpass. Tack Ingmar och Lennart för ett kanonpass! Ser fram emot att få springa testrundan på 5K!

Skärmdump från Polarpersonaltrainer.com

Dagens pass i siffror:

Sträcka: 9,4 km (plus 3,5 km nerjogg i lugnt tempo utan pulsklocka)

Tid: 01:05:39

Snittpuls: 149

Maxpuls: 179

Maxfart: 02:48 min/km (under stegringsloppet)

Snittfart: 06:35 min/km

I diagrammet ser ni uppjoggen till mötesplatsen, löpskolningen inklusive stegringsloppen samt själva backpasset. Puh!


Vad har ni tränat idag?

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar