Petra Månström
Balans-pose à la Miranda halvvägs in i dagens långpass, intill Sunnerstabacken i Uppsala. Foto: Privat
Var det gårdagskvällens supermacka med makrill och keso enligt Susannes rekommendation eller sällskapet som gjorde att jag trotsade 16 minusgrader, isande vindar och snödrev för att avverka ett långpass på 23 km tidigare idag?
Tror att det var en kombination. Mitt sällskap hade under gårdagen roat sig med att köra ett hårt benpass på gymmet, så jag hade goda förhoppningar om att kunna hålla hyfsat jämnt skägg med honom trots att han gjort maran på 3.10.
Hur var det då? Tufft är bara förnamnet, pannbensbyggande är en ganska bra sammanfattning. Men idag var inte snömodden värst utan den till synes oändliga raksträckan i småspiksmotvind på Dag Hammarskjölds väg. Brr!!
Första 10 kilometrarna kändes benen härligt pigga och vi kunde hålla 5,10 min/km-tempo utan besvär, men i motvinden sjönk tempot betänkligt och snittfarten hamnade någonstans runt 5,40 min/km. Helt okej ändå med tanke på omständigheterna, SJ uppmanade till exempel alla att ”stanna hemma och ta det lugnt”. Jag föredrar att först springa långpass och sedan ta det lugnt…
Skärmdump från Polarpersonaltrainer.com
Dagens pass i siffror:
Tid: 2:10:16
Sträcka: 23 km
Snittfart: 5,44 min/km
Maxfart: 4,10 min/km
Snittpuls: 153
Maxpuls: 167
Lite högre snittpuls än normalt på grund av snömodden och att vi konverserade ivrigt under (nästan) hela passet.
Väl hemma i värmen igen påpekade mitt sällskap att de sista kilometrarna idag kändes värre i benen än hans 3,10-mara. Det var örongodis för mig eftersom jag tidigare i veckan avverkat tre intervallpass och kände mig allt annat än pigg…
Fler som trotsade snöstormen idag? Vet i alla fall minst en som har gjort det…