Fult att vila?

Vilodag med ölprovning på Soldaten Svejk i Stockholm. Foto: Privat

Min bloggkompis Milla skrev just ett tänkvärt inlägg kring två trender som kan urskiljas i träningsbloggvärlden – nämligen att det är fult att vila och att man hela tiden vill springa längre, snabbare, göra fler armhävningar och så vidare.

Som träningsbloggande kollega kan jag inte låta bli att själv tycka till i den här frågan. Om vi först tar det här med vilan. Jag får ofta frågan om jag någonsin vilar, för när man läser den här bloggen kan man lätt tro att jag tränar varje dag. Så är inte fallet. Minst en dag av totalvila är heligt för mig, den här veckan inföll den dagen på fredagen. Löptränar gör jag i snitt fyra dagar i veckan och de övriga två dagarna lägger jag in annan viktig kompletterande träning som styrketräning, jympa, simning med mera.

När jag var yngre gjorde jag det stora misstaget att träna ensidigt och alldeles för ofta, med segdragna skador och förkylningar som följd. Nu när jag är äldre (och förhoppningsvis smartare) har jag insett vikten av att periodisera träningen, att varva hårda träningsveckor med lugnare och att aldrig, aldrig försumma den viktiga vilan. Och – peppar, peppar – har jag lyckats hålla mig så gott som sjukdoms- och skadefri sedan jag började träna smartare.

Så till det här med den prestationsstress som många upplever att träningsbloggarna skapar. Det bloggas om tidsmål på maran, om avverkade intervallpass och nya personbästa. Visst är det lätt att påverkas och dras med, att jämföra sig med andra.

Mitt bästa råd: Gör inte det. Man måste inte ha ultralöpningsdrömmar, träna varje dag eller satsa på maran för att träna ”på riktigt”. Tvärtom! Man kommer långt med ett par pass i veckan och den träning som blir av är långt mycket mer värd än den som går om intet på grund av för högt satta ambitioner.

Jag har tränat mycket i nästan hela mitt liv. Inte löpning, men däremot simning, styrketräning, jympa, kajakpaddling, klättring och annat. Det som för mig är en normaldos träning kan för andra framstå som väldigt mycket. Just därför är det så viktigt att inte jämföra sig med andra.

Jag läser andra träningsbloggar för att få inspiration. Men att bli stressad över att någon springer fortare än jag eller tränar fler timmar i veckan än jag är bara meningslöst. Träning ska vara roligt och något man vill hålla på med hela livet. Så mitt bästa råd är att läsa andras bloggar just för inspirationens skull, men hela tiden hålla i huvudet att vi alla är olika. Somliga är födda med talang för löpning och springer supersnabbt utan särskilt mycket träning. En del har gott om tid att sätta av för sin träning medan andra måste pussla med familj och barn som kräver tid och uppmärksamhet.

När jag släppte den träningshets som hängt med mig sedan tonåren och en bit upp i 20-årsåldern blev jag en mer harmonisk person. Nu tävlar jag bara mot mig själv och vill testa mina gränser. Och det bästa med att tävla mot sig själv är att man alltid vinner, för det är du som bestämmer dina mål!

Nu är jag nyfiken på era tankar kring dessa viktiga frågor!