Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Lars Pehrson
Ibland riktigt längtar jag efter nästa gång jag får springa. Försöker frammana den där underbara känslan efter ett avklarat pass och endorfinerna snurrar runt i kroppen.
Men när jag promenerade från tunnelbanan tidigare ikväll frös jag i hela kroppen. Det var så där isande råkallt som det bara kan vara i Stockholm och jag började verkligen undra hur morgondagens långpass ska gå.
Tyvärr känner jag mig inte supertaggad, men ska försöka ta mig upp och iväg ändå. Ibland vill man bara dra täcket över huvudet…
Här är en underbar skildring om hur man slutligen tar sig i kragen och ger sig ut i spåret, skriven av Roadrunner. Läs den och inspireras av hur han inte låter varken inställda tåg eller töckenartad trötthet stoppa det planerade passet…
Hur tar ni er iväg fast isvindar viner utanför fönstret och kroppen skriker ”stanna kvar i sängen!”?
