Petra Månström
Stockholm Marathon 2009. Foto: Scanpix
Jag är ett stort fan av Andréa Hultgrens blogg Löpning & Livet. Hennes skildring av hur det var att genomföra premiärmaran, Stockholm Marathon 2009, är så gripande att jag läst den flera gånger.
Eftersom jag aldrig har sprungit en mara är jag nyfiken på vilka tankar som rörde sig i huvudet på er som vet hur det är. Hur mycket påverkar folket omkring en? Sprang ni ensamma eller i klunga? Vilken var taktiken och höll den ända in i mål?
Jag är så sugen på att frossa loss bland era maraskildringar. Kan ni inte förgylla min dag med några?