Livet efter bloggen

Fick ett mejl från Staffan:

En fråga till dig, du har ju fått en enorm genomslagskraft och publicitet genom bloggen vilket är både välförtjänt och kul för dig och för alla som håller på med löpning. Eftersom du skriver om din maratonsatsning så undrar jag hur du tänker kring bloggen efter att maran är genomförd, blir det fortsatt bloggning utanför SvD eller lägger du ner bloggen?

Bra fråga och faktiskt något jag inte reflekterat så mycket över (än). Har liksom fullt upp med att hinna träna, blogga och leva :-)

När jag startade bloggen i början av december hade jag aldrig i min vildaste fantasi kunnat tro att genomslagskraften skulle bli så stor som den har blivit. Uppenbarligen fanns ett sug efter den här typen av blogg och lika uppenbart är det att den här typen av läsning inte bara lockar redan frälsta löpare utan också dem som funderar på att börja löpträna – samt dem som aldrig kommer att börja springa men tycker om att läsa om det.

Jag har förstått att jag (hur det nu har gått till) lyckas med konststycket att inspirera andra att trotsa snöstorm och arktisk kyla och ge sig ut i löparspåret. Det är stort! Och att få andra att liksom jag ta sig över det inre motståndet mot löpning – inte minst på grund av hjärnspöken från skolåren. Häftigt!

Tanken på att helt sluta blogga om min nyfunna passion för löpning efter den 5 juni känns väldigt främmande. Självklart hoppas jag på en fortsättning av något slag – men hur och var vet jag inte än.

Som bonusinformation till er läsare kan jag avslöja att jag har långt framskridna planer på att ställa upp i såväl Lidingöloppet som ett bergsmaraton i svenska fjällen. Och maran i Barcelona i mars 2011! Sen vete sjutton om man inte skulle fixa maran i Prag i maj 2011 också. Men det återstår att se…

Vad känner ni läsare? Får det räcka med löparbloggande efter Stockholmmaran eller vill ni ha mer svammel om löpning från undertecknad?