Grymt jobbiga backintervaller

Från vänster undertecknad med rosiga kinder samt Steffen och coach Ingmar från Uppsala Löparklubb.

Jag bloggade ju tidigare idag om att jag blivit inbjuden av Ingmar från Uppsala Löparklubb att köra den så kallade Kenyanska Slottsrundan med honom och några klubbmedlemmar. Namnet kommer tydligen från det faktum att kenyanska löpare aldrig stannar utan springer på starkt uppför och riktigt lugnt i vilopartierna.

Vi inledde passet med några minuters löpskolning samt tre stegringslopp över cirka 100 meter bakom Carolina Rediviva. Sedan bar det iväg mot den första backen som avverkades utan nämnvärda problem.

Sjukhusbacken sög betydligt mer, men värst av alla var den sanslöst sugande backen från Nedre Slottsgatan och hela vägen upp till Gunillaklockan. Jag flåsade som en blåsbälg och det kändes aldrig som att backen skulle ta slut. Men när den väl gjorde det och man kunde jogga ut en stund återkom krafterna snabbt och det var en skön känsla.

Eftersom jag i princip vilat i två dagar – bortsett från söndagens lugna jogg – kände jag mig stark och orkade trycka på ordentligt uppför. Tack vare Ingmar lyckades jag hålla så pass jämn fart att jag inte drog på mig onödig mjölksyra och nådde som mest upp till 177 i puls.

Efter tre vändor och många pulstoppar var eder löparbloggare rosig om kinderna och apseg i benen. Joggade hem i sällskap av coach Ingmar som påpekade att jag borde öva upp rörligheten i höfterna och kanske stretcha dem lite bättre också. Men på plussidan för min del fanns tydligen en ”god grundsnabbhet” – det hade han märkt under stegringsloppen. Alltid något!

Nu ska jag ta det väldigt lugnt resten av kvällen och imorgon blir det styrketräning.

Jag och coach Ingmar intill Gunillaklockan – ursäkta bristfällig bildkvalitet.

Skärmdump från Polarpersonaltrainer.com

Som ni ser på pulskurvan ovan fick jag till en riktigt bra genomkörare med flera pulstoppar och aktiv vila däremellan. Nöjd! Med jogg till och från startpunkten inräknad mätte dagens pass ungefär 12 km.

Hoppas nu att jag skötte mig så pass väl att jag även fortsättningsvis får träna en del pass ihop med Uppsala Löparklubb… Är så oerhört tacksam över att få träna med en riktig klubb, det ger så oerhört mycket!