Ofrivillig löparvila

Bilder från Millas blogg

Min vän, träningsbloggaren Milla, fick inledningen av sin satsning på Stockholm Marathon 2010 spolierad av skador. Men istället för att deppa ihop över missade timmar i löpspåret vände hon motgången till något positivt och fick på köpet inblick i en rad roliga och mycket effektiva alternativa träningsformer. Här är hennes berättelse:

Petra har frågat mig om jag vill skriva min story om att vara skadad när man är mitt i en ”motionärsseriös” maratonsatsning, hur jag har tränat när jag inte kunnat springa och hur jag har upplevt min ofrivilliga löparvila. Så här kommer några rader.

Mer om mina skador kan du läsa på min egna blogg och i detta inlägg beskriver jag den slutgiltiga diagnosen om den onda höften. Hur som helst så snackar vi inga frakturer eller trasiga korsband, främst obalanser i kroppen som förstärks av en ”domino-effekt”.

När man blir skadad så är det vanligt att en erfaren motionär ignorerar känningar i kroppen. Man vill ju inte tro att det är någonting som inte skulle gå över (läs detta inläggom hur de typiska tankebanorna för en elitmotionär brukar gå). Är man van vid att springa flera gånger i veckan – man är helt enkelt beroende av löpning – så kan det kännas otroligt frustrerande att behöva vila från löpningen.

Det är lätt hänt att man lägger ner träningen helt. Men oftast kan man träna på alternativa sätt ändå! Självklart beror möjligheterna till alternativ träning på skadans allvar och typ och ibland räcker dessutom en vila på några dagar för att bli återställd. Några dagars vila kan faktiskt ge mycket positiva träningsresultat, så den är inte att underskatta!

För mig blev en löparvila som skulle varit EN vecka till FEM veckor istället – nog ingen ovanlighet faktiskt. En bråkande hälsena och en djävulsk smärta i ena höften bara ett par veckor senare var orsaken till denna vila. Jag har nu besökt två olika naprapater för att få reda på vad som allting berodde på och efter att nu ha blivit ”justerad” från svanskotan upp till nacken så ser min löparframtid direkt ljusare ut.

Dock har jag fortfarande ont i höften, men kommer att få löpa igen och då förhoppningsvis inte bara prova löpa igen utan komma igång med det ordentligt! Det onda i höften borde också försvinna så småningom har min naprapat sagt.

Men inget ont som inte har nånting positivt med sig! I och med min skada fick jag upp ögonen för vattenlöpning. En fantastiskt effektiv träningsform som dessutom liknar löpning väldigt mycket utan att för den sakens skull belasta kroppen på samma sätt. Jag är numera en stolt ägare av ett simkort och kommer definitivt att fortsätta vattenlöpa även när jag inte är skadad.Testa om du inte har gjort det än!

Redan innan mina skador har jag varit väldigt stel i kroppen och jobbat för att ge yoga en större plats i mitt liv. Yogan har nu blivit ännu viktigare under min skadeperiod. Styrka, smidighet, närvaro och lycka är vad man får med sig från ett lyckat yogapass. Till dig som inte har testat yoga än vill jag säga att ge den mer än en chans. Det tar tid att komma in i yogan, men när man väl har gjort det så kommer yogan att göra underverk. Om man frågar mig så tycker jag att alla löpare borde utöva yoga som en kompletterande träningsform.

Andra träningsformer som har ”räddat” mig och framför allt möjliggjort ordentlig konditionsträning har varit spinning och längdskidor. Vi har denna vinter varit bortskämda med snö och jag har till och med fått till ett härligt långpass på 3,5 timmar i spåret. Dessutom har jag tränat flowin – en matta kompletterad med pads för fötter, knän och händer – som man kan använda för både konditionsträning, smidighetsträning och styrka. En fiffig grej som man kan ha hemma på vardagsrumsgolvet utan att man stör grannarna med dunsande ljud.

Jag har alltså inte blivit tvingad till vila trots att jag inte fått springa. Så hår mångsidigt och skonsamt som jag tränat under dessa fem veckor har jag nog aldrig tränat. Jag har haft så himla kul på vägen att jag ibland glömt bort att sörja över min löparvila! Dessutom så har jag känt en stor tacksamhet över att flåset fungerat, att jag fått vara förkylningsfri. Jag har kommit fram till att trots att jag älskar löpning mest så älskar jag även andra svettiga konditionsträningsformer väldigt mycket.

Jag vill avsluta detta långa inlägg med en självklar påminnelse som vi löpare trots allt alldeles för ofta ignorerar: Ta hand om din kropp och respektera de signaler den ger dig. Underskatta inte variationen i din träning, stretcha ofta och glöm inte att vila. Försök att hitta perspektiv till din skada för att inte deppa ihop – så länge du är frisk i övrigt så kan du alltid pressa dig på alternativa sätt! Man kan faktiskt ha jäkligt kul trots att man är skadad, det vet jag efter dessa fem veckor.

/Milla

Fler som blivit ordinerade löparvila? Hur hanterade ni det och vilken eventuell alternativ träningsform började ni utöva?