Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Skärmdump från Sub40.se
”Att kunna springa en mil under 40 minuter är idag relativt få förunnat. Ser man tillbaka ett par årtionden var antalet SUB40-löpare betydligt större än idag. Vad som föranlett denna stagnation är svårt att säga, men om vi ska våga oss på en kvalificerad gissning har senare års motionstrend snarare pekat mot ”må bra” – hållet än mot ”självplågar”-hållet. Att bli flåsig och snorig är helt enkelt inte lika hett idag som det var på 70- och 80-talet, ja ibland känns det nästan lika oförskämt som att svära i kyrkan…”
Sub40 är ett projekt initierat av landslagslöparna Lisa Blommé och Malin Ewerlöf. Den som är fullt frisk och gör milen på högst 43 minuter har det som krävs för att platsa i träningsgruppen, där Lisa och Malin är huvudtränare.
Vidare kan man läsa:
”Vår förhoppning med projektet är att hjälpa dig nå drömgränsen, men också att ta svensk motionslöpning dit den en gång var på 70- och 80-talet.”
Vem vet, kanske står man där en dag och pressar järnet för att komma under drömgränsen. Men det där om att dagens motionärer inte är lika sugna på att bli flåsiga och snoriga – stämmer det?
I så fall tycker jag mig i alla fall just nu se en tendens till förändring, inte minst med tanke på hur glödhet löpningen har blivit. Även kylslagna och mörka januarikvällar möter jag åtskilliga löpare i mitt spår hemmavid, det hade inte kunnat hända för några år sedan.
Vad tycker ni? Är dagens motionärer för veka?
