Petra Månström
En förbannad Petra omsatte sin ilska till energi och satte vinter-personbästa på milen igår. Foto: Privat
För att kunna springa riktigt fort måste jag antingen ha en coach som skriker och gormar på mig (så jag blir förbannad) eller vara förbannad redan från början. Då brukar det gå undan. Vet att Träningsglädje-Sara skrev något liknande i en kommentar här på bloggen, att aggressioner är utmärkta drivkrafter för snabba löppass.
Är jag på gott humör brukar det sällan gå fort, då blir det myspass i lunktempo. Inget fel i det heller, men det är ju bra att veta vad som får en att plocka fram det där lilla extra.
Hur funkar ni? När gör ni era bästa tider? Fler som anser sig vara humörlöpare?