Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Jag – väldigt utmattad efter maxpulstestet tidigare i veckan. Foto: Ingvar Karmhed.
Fick en läsarkommentar som jag gärna skulle vilja besvara. Den lyder så här:
”Jag undrar hur Du orkar träna så hårt och frekvent som du gör? Varifrån får man den mentala styrkan för att kunna plåga sin kropp? Om man mår psykiskt illa så är fysisk träning svårt att motiveras till. Har du något tips om hur man kan komma igång efter en träningsdvala?”
Det förenklade svaret är ”av gammal vana”. Jag har tränat ofta och bitvis ganska hårt sedan tonåren, ungefär. Och har man en gång upplevt känslan av total utmattning samtidigt som endorfinerna rusar runt i kroppen är det nästan omöjligt att inte vilja återuppleva den igen och igen och igen…
Men det är inte alltid man är så himla sugen på att sticka ut och springa när det är kallt och ruggigt. Då är det bra att ha ett gäng mantran och piskor till hands. Ett bra mantra som jag brukar upprepa för mig själv, särskilt på långpass, är ”fan, vad stark du är som gör det här, du är bäst!”
En mycket bra piska är den här bloggen. För att få en inbiten anti-löpare som mig att byta ut större delen av min tidigare träning mot löpning kan jag säga att den här bloggen har varit en nödvändighet. För hur skulle det se ut om jag skrev att jag skippat långpasset för en shoppingrunda på stan? Inte så bra, förmodligen – jag ser till att klämma in shoppingen andra dagar istället.
En annan bra piska är en träningskompis som gärna springer lite snabbare eller lyfter lite tyngre vikter än jag. Det sporrar och inspirerar tävlingsmänniskan i mig.
Tycker man att det är motigt att komma igång rekommenderar jag verkligen en träningskompis – men då är det viktigt att ni är disciplinerade och tränar, inte snackar bort tiden (lätt hänt, fråga mig!) Ett annat alternativ om man har råd kan vara att köra några pass med en personlig tränare, då får man en flygande start och ett träningsupplägg som är skräddarsytt efter dina behov. En budgetvariant kan vara några pass med instruktör på ditt gym.
Till sist – den kanske allra viktigaste motivationen i min träning har varit ett tydligt mål. Det kan vara att se snygg ut i bikini sommaren 2010, att klara Stockholm Marathon eller orka springa en viss sträcka. Jag tränade tidigare utan mål i många år och då blev passen oftast inte så genomtänkta och jag gav sällan allt. Nu är det annorlunda – med maran som rycker närmare och närmare finns inte längre några ursäkter att stanna kvar i soffan…
Har ni fler motivationstips? Berätta gärna!
