Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Typ så här pigg ska man vara efter ett långpass – ett leende på läpparna och sugen på fest. Foto: Privat
I samband med gårdagens maxpulstest pratade jag, Miranda och testledare Magnus lite om maratonträning. Han nämnde att ett ganska vanligt nybörjarfel är att man kör de hårda passen för lätt och de lätta passen för hårt. Summan av kardemumman blir förstå sämre träningseffekt.
– Brukar ni vara så trötta att ni ligger i soffan resten av dagen efter ett långpass?
– Mmmm…
– Då kör ni för hårt – ni ska köra så lugnt att ni orkar prata avslappnat under hela passet och vara så pigga att ni villl sticka ner på stan och festa hela kvällen efteråt.
Kanske att just en hel festnatt var att ta i, men Magnus liknelse fick mig att inse att jag nog tagit i lite väl mycket på långpassen den sista tiden. Det jobbiga underlaget (is/snömodd) gör ju att pulsen stiger trots relativt låg fart med resultat att man blir tröttare än man tänkt sig.
På bilden ovan har jag just avklarat ett ”kort långpass” på 15 km i 5,25 min/km-tempo på barmark, snittpulsen låg runt 150. Två veckor senare hade Uppsala snötäcke och jag körde 15 km i 5,40-tempo med en snittpuls som låg tio slag högre. Det säger nog allt…
Nästa långpass ska gå betydligt långsammare – men i gengäld blir det längre. Bra mycket längre. Hur långt får ni snart se… Hur långt tänker du springa i helgen?
