Är löpare lite finare än andra?

Ena benet framför det andra – finare än att isklättra? Foto: Lars Pehrson

Minns en eftermiddag i den mixade bastun på Blåhammarens fjällstation. Där satt ett gäng fjällvandrare och avhandlade dagens övningar och jämförde skavsår. I ett hörn satt två isklättrare och diskuterade utrustning och turer de skulle vilja göra.

När isklättrarna lämnat bastun för duschen undslapp sig en av fjällvandrarna:

– Utan alla de där skruvarna och muttrarna skulle ju den där sporten inte kunna existera. Nä, tacka vet jag rena sporter som löpning – inget krångel och ingen dyr utrustning. Bara ut och kör, liksom.

Hans fjällvandrarvänner (i övre medelåldern om det nu har någon betydelse) nickade instämmande.

Sedan fick vi veta att denne löpare sprungit flera maror och andra lopp av varierande längd. Att han som bäst gjort maran på ungefär fyra timmar och att han nätt och jämnt tagit sig under 45 minuter på milen. Härnäst var det Lidingöloppet som gällde och det siktade han på att klara under tre timmar.

Till slut fick jag så ont i öronen att jag kände mig tvungen att lämna bastun. Konstaterade att det här inte är första gången som jag hört folk raljera över så kallade ”konstruerade” sporter och höjt den ursprungliga och avskalade löpningen till skyarna.

Jag delar inte den åsikten – har själv isklättrat och tycker det är superkul och jag gillar andra ”hittepå-sporter” också. Men i den där överhettade bastun orkade jag inte ta upp argumentationen med löparen och hans femton fjällvandrarkompisar.

Andra som hört liknande saker? Och kanske den största frågan – är löpare lite finare än andra sporter?