Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Evy Palm under Tjejmilen 1998. Foto: Scanpix
Som jag redan tidigare bloggat om påstås det från en del håll att kvinnor har större fettförbränningsförmåga än män, vilket ger dem potential att slå män i uthållighetstävlingar.
Jag har flera tjejbekanta vars pojkvänner är avsevärt snabbare än dem på milen och även på halvmaran. Men ökar man distansen ytterligare är killarnas överlägsenhet inte längre lika självklar.
Jag vet två exempel där killar som gör milen under 40 minuter blivit totalspöade på maran av sina flickvänner (vars personbästa på milen ligger runt 47-50 minuter) – ofta beroende på att tjejen kört fler långpass medan killen tror att det räcker med ett par snabbdistanspass i veckan. Detta faktum verkar killarna ha mycket svårt att hantera – tjejstryk svider tydligen.
En manlig bekant säger att han hellre dör än får tjejstryk i en sport han anser sig vara bra på. Fascinerande och lite charmigt. Är det fler därute som delar hans uppfattning? Och det kanske är dags för en attitydändring – det kan ju vara så att Ironman i framtiden blir Ironwoman…
