Maratonbloggen

Petra Månström

Petra Månström


Foto: Scanpix

Fick ett mejl från bloggläsaren Tanja som lyder som följer:


Hej Petra, först vill jag tacka dig för en oerhört inspirerande blogg. Det är tack vare dig som jag har bestämt mig för att börja springa så fort det blir något varmare ute här i Norrland.
Jag har en liten fråga. Jag är nyfiken på hur du äter. Alltså, när du ärute på långpass samt tränar så vansinnigt mycket per vecka så bränner du ju kalorier utav bara busen. Hur kompenserar du det? Har du märkt av att vikten förändrats sedan du började med långpass etc?

Mvh Tanja


Jag har ju – som jag skrivit i tidigare inlägg – ”alltid” tränat mycket. Men det jag hittills har märkt av den ökade dosen löpträning är att man bränner sjukt mycket kalorier. Har aldrig varit så här konstant hungrig – trots att jag äter massor – som sedan jag började träna inför maran.

Efter ett långpass är jag så hungrig att jag äter allt jag kommer över – i lördags slank en halv blåbärspaj, en powerbar och två bananer ner medan jag stretchade. Sedan lagade jag till en stadig pastarätt med köttbullar (se recept i tidigare inlägg) och avrundade med en massa glass. Och innan läggdags ännu ett mellanmål. De dagar jag inte kör långpass äter jag förstås också mycket.

Skulle aldrig orka träna om jag slarvade med maten. Rejäl frukost, lunch och middag är självklart, liksom mellanmål som kan bestå av en smörgås, en energikaka, några frukter eller en yoghurt.

Jag räknar aldrig kalorier – hatar det liksom ordet bantning – och äter godis nästan varje dag. Alltifrån mörk choklad till lösgodis, men i måttliga mängder. Ett glas rött vin om dagen blir det för det mesta.

Tror de flesta som löptränar mycket håller med mig när jag säger att problemet snarare är att få i sig tillräckligt mycket och bra mat. För min del är problemet att jag lätt stoppar i mig för mycket godis, glass och bakverk, det är ju så gott!

Tanja undrar om jag märkt någon förändring i kroppsvikt sedan jag började träna inför maran. Svaret är att jag inte vet exakt eftersom jag inte äger en våg. Kroppen känns tightare och musklerna har börjat framträda mer, men jeansen sitter som förut. Tänker inte så mycket på det eftersom jag var nöjd med hur jag såg ut redan innan.

Ett stort plus med maraträningen är att man kan frossa loss i mycket och god mat för aptiten är på topp nästan jämt. Det gillas av matvraket Petra!

Lyssna på min podcast!


Hör Lisa Nordén berätta om ”optional runs”, Jonas Colting om sin kärlek till prinsesstårta och Markus Torgeby om varför han klev av elitsatsningen. Allt i min podcast Maratonpodden. Mycket nöje!

MARATONBLOGGEN


Om Petra: Petra är tjejen som löpvägrade fram tills hon fyllde 33 då hon av en slump blev utsedd att blogga om sin träning inför Stockholm Marathon 2010 på en av landets största dagstidningssajter. Med svenska folket som publik genomförde Petra sin första mara och klarade dessutom målet att komma in under fyra timmar.

Sedan dess har Petra fortsatt med löpning och på senare tid fått upp ögonen för ultralöpning. Den 26/7 2014 genomförde hon det 78 km långa bergsultramaratonet Swissalpine Marathonoch den 23/8 deltog hon i urpremiären av UltraVasan 90.

Hon är frilansjournalist med uppdragsgivare som Stadium Magazine, Vagabond och Amelia. 2011-2012 ledde hon tillsammans med maratonexperten Anders Szalkai webbtv-programmet Spring.

I mars 2014 bokdebuterade Petra med Det är bara att springa (Karavan förlag). Hon är också programledare för Maratonpodden, en podcast om uthållighetssporter.

Bonusfakta om Petra: Drömmer om att designa leopardmönstrade träningskläder, älskar lakrits och säger inte nej till en välgjord kaffe latte.

Kontakta Petra Månström här


Foto: Micke Sjöblom/Zebrabild

Arkiv

Fler bloggar