Petra Månström
På skidbestigningstur i Abiskofjällen, påsken 2008 – sann livskvalitet! Foto: Privat
Fick en läsarkommentar från signaturen ”P” som lyder så här:
En dum fråga kanske: Men du är väl ingen nybörjare direkt med löpning och träning, utan har tränat och sprungit regelbundet innan du bestämde dig för att satsa på maran?
Vill gärna svara på den frågan här eftersom jag fått en del liknande undringar mejlledes. Och nej, jag är ingen nybörjare på träning. Jag har tränat regelbundet sedan jag var runt 14 år. Simtränade ganska seriöst en bit upp i tonåren, sedan blev det mest jympa, aerobics och sporadisk gymträning.
När jag var runt 25 (är 33 år idag) blev jag sugen på multisport och deltog i några tävlingar på motionsnivå. Då ingick löpning och jag blev ”tvungen” att börja springa – dock inte så dedikerat och välplanerat som jag gör nu. Det blev mest en spontanrunda då och då och förmodligen på alldeles för hård nivå eftersom jag alltid blev aptrött (tränade mest med killar).
Friluftsliv och aktiva semestrar med fjällvandring, skidåkning på längden och utför, klättring och kajakpaddling har alltid funnits i mitt liv – men löpning har jag aldrig lyckats etablera som regelbunden träningsform.
Så när det gäller just löpträning är jag att betrakta som nybörjare. Konditionen är det dock inget fel på då jag underhållit den med hjälp av andra träningsformer. Men nu gäller det att bana in löprörelsen och få in mängd samt styrketräna mer grenspecifikt. Sådana saker är jag helt ny på.
Motionslopp i löpning har jag aldrig tidigare deltagit i, så halvmaran i Prag blir faktiskt mitt första! Har alltid varit ganska dålig förlorare och liksom känt att ”kan jag inte vinna så är det ingen idé att ställa upp” – det kanske kan förklara varför jag hittills undvikit tävlingar. Men jag är inte sämre än att jag kan ändra mig!
Så det är det jag håller på med nu… Sammanfattningsvis: Nybörjare på träning? Nej. Nybörjare på att löpträna inför en mara? Ja.