Petra, varför just maraton?

Bloggläsaren Anders har mejlat mig en fråga som jag gärna vill besvara. Den lyder så här:

Varför just maraton? Om jag förstått det hela rätt är du ganska ny med löpning, och så går du direkt upp på monsterdistansen maraton. Den ”traditionella” vägen att gå är ju att man testar lite kortare distanser först, milen och kanske en halvmara och pressar tiderna där (där man kan åstadkomma rätt mycket på ganska liten träningsmängd), innan man går upp och kör en mara, som kräver tämligen stor träningsvolym för en god och/eller uthärdlig prestation. Nu är du ju långt ifrån ensam, det är nog faktiskt ganska vanligt idag att motionärer ger sig på maraton direkt, men jag har själv inte riktigt förstått drivkraften, så det skulle vara kul att höra hur du tänkt. Själv har jag hållit på med löpning i ca 5 år, men fortfarande känns maraton som science fiction för mig, men har lyckats bli halvsnabb på milen åtminstone.

/Anders

Ja, varför ger jag mig på maran istället för ”kortare” utmaningar som till exempel Tjejmilen eller kanske Göteborgsvarvet? Om man känner mig är svaret ganska givet. Jag älskar utmaningar i allmänhet och extra svåra, näst intill omöjliga utmaningar i synnerhet.

Att träna för ett maraton är ingen barnlek, de få erfarenheter jag redan gjort tyder på att det kommer bli ett oerhört tufft jobb. Men jag är tävlingsmänniska och längtar efter känslan av stolthet och oövervinnerlighet när jag (förhoppningsvis) tar mig i mål på Stockholms stadion.

Visst skulle jag kunna satsa på att komma under 40 minuter på milen – det i sig en utmaning i hästväg, kanske ännu mer omöjlig – men jag har aldrig gillat att springa fort och pressa mig på kortare distanser. Som inbiten fjällvandrare älskar jag att ligga och nöta – länge, länge.

Om man till detta faktum lägger mina negativa erfarenheter av löpning från uppväxtåren och en önskan att göra upp med dem en gång för alla, då är svaret på varför det blev ett maraton ganska givet.

Men nu blir det ju faktiskt en halvmara innan det är dags att ställa sig på startlinjen i Stockholm i juni – jag ska ju delta i Prags halvmaraton den 27 mars.

Vet inte om det här var ett tillfredsställande svar på din fråga, Anders, men jag hoppas det!

Vad säger ni andra maratontränande läsare? Varför ger ni er på just den här utmaningen?