Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Scanpix
Lars Ryding skrev ett kåseri i samband med årets Stockholm Marathon som väckte en hel del upprörda känslor. Kåseriet hittar ni här.
Kåseriförfattaren ställer sig frågande till löpning och dess förträfflighet som träningsform. Dessutom tycks tävlingsarrangörerna inte bemästra det svenska språket eftersom de gång efter annan använder sig av särskrivningar, något som också upprör Ryding.
Det är kul läsning och visst har han en poäng i att man ju faktiskt betalar en (ofta) dyr anmälningsavgift för att frivilligt riskera men som solsting, skavsår, kräkningar och ledbesvär.
Skönt är väl att man inte är tvungen att tugga asfalt i 42 195 meter om man inte känner för det. Jag sällar mig dock till skaran som tycker att det faktiskt verkar ganska kul – får se om jag tycker likadant efter den 5 juni. För mig handlar det om att maximera livet, på ett sätt som passar mig.
Vad säger ni andra? Varför springer ni maror? Vad är det som driver er?
