Maratonbloggen
Petra Månström
Petra Månström
Foto: Scanpix
Jag har aldrig sett mig som en löpare fast jag de facto löptränar regelbundet. Kan låta märkligt, men för att kunna förklara måste jag redogöra för vissa händelser under skoltiden och det sparar jag till ett kommande inlägg.
Men däremot pågår det en ganska rolig diskussion på utmärkta löparforumet Jogg.se, nämligen om när man vet att man är en löpare. Här är några förslag som kommit:
– När man springer på julafton
– När man vet vad som menas med ”sub40”
– När dagens planerade löppass är det första du tänker på när du vaknar
– När en halvmara bara är ett vanligt träningspass
– När du alltid tränar till nästa lopp
– När män i tights är ett vanligt och uppskattat inslag i din vardag
– När semesterdagar planeras runt större tävlingar
– När du alltid är hungrig
– När du springer i ösregn och tycker att det är kul
Ska man gå efter kommentarerna i diskussionstråden kanske man är en löpare trots allt. Men för egen del sitter mycket i skallen, har ett gäng psykiska spärrar som måste sprängas för att det ska lossna ordentligt löpmässigt för mig. Men på vägen dit får man ju en massa andra trevliga bieffekter…
Har ni fler tips på vad som gör dig till en löpare? Kom igen, ös på!
