Ett universitet, en bubbla

Igår var jag på en nostalgitripp till mitt gamla universitet
Peking University. Jag skulle delta i en liten English Corner, vilket är en
slags halvspontan klubb där studenter träffas för att träna sin engelska. Det
hålls vanligtvis utomhus på någon gräsmatta, och alla som vill får dyka upp på
den bestämda tiden. Varje universitet har ett eget, men i Beijing är speciellt
Renmin University’s English Corner berömt, där flera hundra studenter kan
samlas för att prata engelska några timmar.

I verkligheten blir det nog si och så med engelskan, i och
med att alla deltagare är kineser i behov av att träna engelska. Det blir ofta
snarare en träffpunkt för singelstudenter, där de har fullt godtagbar anledning
att gå fram och prata med okända studenter. Anledningen till att Renmin
University’s är så stort t.ex., sägs vara de söta tjejerna på det
universitetet.

Det som jag skulle delta i var endast en liten sammankomst
med ett gäng vänner, och några av dem mötte upp oss vid portarna.

I princip alla universitet i Kina består av ett campus med
murar runt om och endast ett fåtal portar, oftast placerade rakt nord-syd eller
öst-väst. Vid dessa står det oftast ordningsvakter, och ibland stängs portarna
efter en viss tid. Under OS hålls ett flertal sporter inne på
universitetsområden, och dessa har därmed stängts för allmänheten.
Bordtennistävlingarna kommer att hållas på Peking University, vilket innebär
att förutom OS-deltagarna och åskådarna, får endast skolans studenter komma in.
De får endast ta med sig tre gäster in, och endast genom vissa portar. På grund
av legitimationskrångel, registrering och annat tog det därför nästan tjugo
minuter innan vi tre icke-Beida-studenter kom in på campus. Väl inne kunde vi
dock röra oss obehindrat.

Porten vi gick in genom, en liten ingång jag aldrig hört talas om under mitt år på Beida.

Vår vän på Beida säger hejdå vid den västra porten.

De kinesiska myndigheterna har varit väldigt smarta med det
här ”bubbel-tänket”. Inne i de isolerade bubblorna, vare sig det är OS-byn,
universiteten, OS-tunnelbanelinjen eller arenorna, är allting fritt, smidigt
och välorganiserat. Att komma igenom bubblorna är däremot både svårt, arbiträrt
(reglerna på Beida hade ändrats i förrgår) och präglat av en dos klassiskt
drakonisk byråkrati, som redan har lett till en del upprördhet. (en
Tsinghua-student nekades t.ex. inträde på Beida med en brysk motivering, och
hans post om händelsen på skolnätet hade fått hundratals kommentarer)

Inne på Beida var allt sig likt. Universitetets campus
liknar mest en stor park, med byggnader i traditionell kinesisk stil och en
vacker sjö. Att promenera runt en sval sommarkväll, när luften ljuder av
cikador och kväkande grodor, är själva sinnesbilden för det ljuva livet som
kinesisk student, deras mest obekymrade period i livet. Och jag tror att det är
så med alla bubblorna i Beijing – de ger den bästa bilden av staden och gör upplevelsen
av OS så behaglig som möjligt, innanför avspärrningarna.

Beidas berömda torn och sjö.

Precis innanför den västra porten.