Regnstorm och mord

Så bländande perfekt som öppningsceremonin var kräver enorma
resurser. Och trots alla säkerhetsåtgärder kommer perfektionen inte att kunna
upprätthållas under resten av OS, helt enkelt på grund av den mänskliga
faktorn.

I helgen påmindes Beijing om detta med en kalldusch, både
bildligt och bokstavligt talat.

I fredags kväll sköts det frenetiskt mot himlen i
Hebei-provinsen, bredvid Beijing, och de regnmoln som därmed hotade att
förstöra hela öppningsceremonin skingrades tillfälligt. Men som man sår får man
skörda, och idag tömdes skyarna. När det regnar i Kina regnar det ordentligt,
en komplett ovädersmeny med åska, blixtar, piskande vindar och spöregn.
Eftersom de här regnstormarna händer relativt sällan är avloppssystemet i
Beijing inte gjord för att hantera det, vilket gör att vattnet stod minst 15 cm
högt på gatorna när jag gick hem (mer längs trottoarkanterna). På smågatorna
var strömmen så strid att det kändes som att vada genom ett smutsigt, förorenat
vattendrag. Skorna kändes som två vattenfyllda plastpåsar, och gatorna var
återigen tomma på taxibilar. Luften är dock härligt sval och frisk, och imorgon
kommer nog att bli en väldigt behaglig dag.

Den bildliga kallduschen är värre. Igår mördades en släkting till USA:s landslagscoach i handboll, när mannen, hans fru och deras kinesiska guide besökte
Gulou, Drum Tower, ett populärt turistmål nära många restauranger och affärer i
Houhai-området. En kinesisk man attackerade de med kniv, dödade maken och
skadade frun och guiden svårt, för att sedan begå självmord genom att hoppa från tornet.
Ingen vet ännu motivet bakom attacken, och det fanns inget i parets klädsel som
visade att de var amerikaner eller hade med OS att göra.

Min första reaktion på nyheten var ren chock. Som det har
rapporterats i medierna, är grovt våld mot västerlänningar otroligt sällsynta i
Kina (även om det säkert förekommer en del fyllebråk i t.ex. Sanlitun, ett av
Beijings barområden). Särskilt Beijing är en väldigt säker stad rent allmänt,
och var det även innan OS, eftersom det är huvudstaden. Som jag har uttryckt
tidigare, känner jag mig mycket mer säker på gatorna i Beijing än i Stockholm.
Hade jag varit blond och blåögd hade jag känt mig ännu säkrare – det är
verkligen omvänd diskriminering, och något som upprör många kineser, men en
utlänning är tyvärr fortfarande mycket viktigare än en kines i Kina. Att begå
brott mot utlänningar innebär hårdare straff, och jag har både hört och sett
hur utlänningar har blivit bättre behandlade än kineser på grund av sin
härkomst. Tidigare var det ren pragmatism: utlänningar var i allmänhet rika,
och kineser var i allmänhet inte det. Idag är den generaliseringen inte alls
lika självklar. Och i ett land vars nationalkänsla är en komplex kombination av
stolthet, prestige och historisk förödmjukelse, förbättrar det knappast
förhållandet mellan kineser och utlänningar.

Jag är ledsen för de drabbade familjernas skull, men även
för OS och Kina. Alla säkerhetsåtgärder till trots, räcker det med en isolerad
händelse utförd av en (troligen) psykiskt störd person, för att sätta igång en
kedja av konsekvenser. Just nu frågar sig kineserna hur mannen kunde komma in
med en kniv i Gulou, och svaret är att det nog inte fanns tillräcklig
säkerhetskontroll vid ingången. Slutsatsen? Införa metalldetektorer på alla turistställen, trodde en kinesisk vän till mig.

En annan konsekvens som förhoppningsvis inte sker är att myndigheterna på något
sätt tolkar det här som dåligt för Beijings image, och därför gör en klassisk
hyscha-ner-grej. i slutändan läcker saker och ting ändå ut, och därmed blir det
både en tragedi och ett exempel på misslyckad cover-up från kinesiska
myndigheters sida.

Och förhoppningsvis sker det inte fler tragiska våldsattacker
under OS, vare sig de begås av en ensam, psykiskt sjuk gärningsman eller av en ideologiska
eller politiska motiv.