Tips för mindre vinklad bild av Kina i västerländsk media

Med ungefär 30 000 journalister i Beijing under OS, är det
oundvikligt att rapporteringen om Kina kommer att öka enormt.

Västerländska medier förväntas allmänt vara, och anser sig
också vara, mer objektiva än kinesiska medier. Västerländska medier har trots allt större tillgång till fri information, och är inte statligt censurerade på samma sätt. När det gäller rapporteringen om Kina
är det dock si och så med detta, där medier ibland publicerar missvisande bilder enbart på grund av lathet och likgiltighet. När Tibetkonflikten var som
värst använde både svenska och utländska medier charmerande bilder på brutala
poliser som utövade våld mot tibetanska munkar, för att illustrera artiklarna
om Kinas hårdhänta hantering av konflikterna.Bilden visade dock nepalesiska poliser, utan att ange detta. Lite som om en artikel om alkoholpolitiken i
Sverige hade åtföljts av en bild på redlöst supande finländare. I bästa fall är
det nonchalant källhantering, i värsta fall är det direkt missledande. I alla fall visar det på total arrogans och en dumförklaring av läsarna.

Många av de här journalisterna är i Kina och Beijing för
första gången, men har redan en bild av landet utifrån den media de själva
arbetar med. Risken för vinklade artiklar som passar den bilden är uppenbar. De
senaste dagarna har det därför frodats allehanda mer eller mindre ironiska
artiklar med tips på hur dessa journalister kan tänkas skriva och rapportera om
OS, med mer eller mindre relevant innehåll. Jag håller inte med om allt som
skrivs i dessa, men mycket är träffande. Förhoppningsvis kan detta tjäna som en
fingervisning dels om att rapporteringen om Kina kan fördjupas och förbättras,
och dels som en del av ens egna kritiska nyhetsgranskning.

Enligt en online-version av vandringssägner hittades denna
artikel i en korrespondentklubbb i Hong Kong:

Reporter
Guidelines for Covering the Beijing Olympics

1) On
arrival, set the scene by saying a few nice things about the infrastructure-the
high rises and the multilane highways, the interchanges. Developmenty sort of
stuff.

2) Make
an amusing, self-deprecating comment about your inability to speak or read the
funny language they have in China. Play down the fact that you are dependent on
a translator for quotes and newspaper reading. Never admit in print to getting
story ideas or borrowing quotes from the China Daily.

3) Get
story ideas and borrow quotes from the China Daily. Make sure you do this
discreetly. For background only.

4) Now
for reportage. After saying the nice things about the new buildings, get your
translator to find a Beijing yam seller whose slum was knocked down to make way
for the Olympic badminton hall. Do a few paras on him, and how all the money
thrown at the Games is not helping the poor, and how terrible the huge income
gap is. Make sure you write at least three times as much about the yam seller
whose slum was pulled down as you do about all the new apartments, new metro
lines, the growth in car ownership, the expanding health insurance and all the
other good news about China that nobody in the west really wants to know about.

5) Say
how horrible the air in Beijing is, even if it isn’t on the days you are there.
Everybody says Beijing air is horrible, so play along.

6) The
political bit. Interview a token party member, but reword him subtly to make it
sound like he is just spouting the party line. Bend the translator’s words to
fit-it’ll be rubbish English anyway. (Ditto in all quote treatment). Then find
a good Chinese, one who is fluent in English, has lived in America or Britain,
and is prodemocracy. Give them lots of space, let them sing. Martin Lee types,
but preferably younger and female, for the mugshot. If you can get an interview
with the Olympic artist, Ai-whatsisname, who is an anti-Commie quote machine,
give him full throttle. Hopefully, he hasn’t been arrested yet.

Lastly,
please remember: Chinese who love their country are called “nationalists.” Never
use this word for Americans, French, Tibetans and other civilized peoples who
love their country or territory. When demonstrators protest over Tibet they are
acting in a heartfelt, spontaneous way, waving pretty flags you would be happy
to see woven into your granny’s bedspread. When Chinese counter-demonstrate,
they are always “bussed in,” the mood is “ugly”, and they are draped in
intimidating red flags that can be made to look a bit Hitler Jugend-ish with
the right kind of photo. (They probably did arrive in buses as this is the
cheapest way of moving numbers of not-very-well-off people around, but you
don’t need to prove the insinuation that the regime laid on the vehicles).
Beijing is always a “regime,” by the way, and is not to be confused with western
“governments.” (But: Hong Kong is an exception. Because it was under benign,
enlightened British dictatorship for a long time, it cannot be a “regime.”
“Regime” only applies to dictatorships in rubbish countries).?

That’s
about it. Don’t be deceived by all that friendly smiling and optimism, that’s
just a front. It’s your job, with your long days of experience of the Far East
and your fluency in a language spoken by nearly 0.005% of the locals, to get
under the radar and ferret out the truth. Did I mention how bad the air in
Beijing is?

En humoristisk artikel om de klichéer om Kina som journalister bör undvika. Jag gillar i och för sig bilder på hutonger med skyskrapor i
bakgrunden.

Slutligen är den träffande svenska motsvarigheten kryddad
med en extra dos sarkasm, där den här bloggen tjänar som någon form av exempel.