Reflektioner kring stämningen inför OS

Stämningen i Beijing just nu är svår att
greppa. Det verkar råda febril aktivitet från officiellt håll, men samtidigt
känns det som lugnet före stormen. Beijing verkar vara konstant på språng, samtidigt
som den håller andan. Det är kanske inte så konstigt i sig, eftersom det alltid
finns minst två kontrasterande versioner av Kina, denna gång är off-känslan
påtaglig.

Å ena sidan har man kollegor som på
lunchrasterna debatterar vilken fuwa, OS-maskot, de gillar bäst och varför. (Ja, Youtube är fortfarande halvcensurerat.) Radion är fylld av OS-program, det finns tiotals OS-körfiler på ringvägarna,
det finns gigantiska fuwa-robotar på nya Terminal 3 på flygplatsen, överallt
sitter posters med vett- och etikettuppmaningar för ett lyckat OS, OS-volontärer,
en särskild OS-tunnelbanelinje, och så vidare. Allt OS-relaterat du någonsin
kan föreställa dig finns, och antagligen lite till. Av allt att döma verkar det
som om hela Beijing och hela kinesiska folket knappt kan vänta tills den stora
dagen.

Men skrapar man på ytan, är det underligt
lugnt. Politikernas strävan att visa upp ett “perfekt OS” har lett till att
lokala tillstånd numera måste efterlevas till punkt och pricka, och
implementeringen har varit rigorös. Bar-, restaurang- och butiksägare har drabbats särskilt hårt, och flera har fått stänga i nästan två månader på grund
av OS. Visst känns Beijing städat, men det är samtidigt mycket, mycket
tråkigare. Samtidigt har det gått rykten om att barägare har fått arbiträra
förhållningsorder om att inte servera svarta (ett flertal bloggar och nyhetssidor har tagit upp South China Morning Posts originalartikel, bara att
googla), så mycket att det har dementerats från officiellt håll både i radio
och dagstidningar (har tyvärr inte kunnat hitta en länk på engelska). Bekanta
på Silk Market vittnar om att många av deras ryska affärskontakter inte längre
får komma in i Beijing, annat än i turistgrupper. Även kinesers rörlighet har
begränsats, att ta sig in och ut i Beijing har blivit allt svårare senaste
månaden, och många är rädda för att varutransporter och dylikt kommer att att
stoppas helt under OS.

Och kanske värst av allt, de rigida
visumreglerna har lett till att många utlänningar har fått åka hem i förtid,
eller inte kunnat komma in i landet alls. Det började i april, då det blev
svårare att få business-visum, multiple-entry visum och så vidare, och
fortsatte sedan med striktare och striktare regler. Det senaste jag hörde var
att utlänningar numera inte tillåts visum om de inte kan uppvisa en OS-biljett,
och det är bara single-entry 30-dagarsvisum som tillåts numera. Och effekten
har verkligen varit märkbar: på ställen som Silk Market, där det vanligtvis
kryllar av utlänningar, är det numera alltid halvtomt. Många restauranger i
CBD-området har sett en stadig minskning av kunder, och de husägare som hade
hoppats kunna hyra ut bostäder dyrt till utlänningar under OS ser plötsligt en
rejält minskad efterfrågan. Och det är alltid de små entreprenörerna och de
vanliga kineserna som drabbas, alla de som hade hoppats på och räknat med en
tillströmning av penningstinna turister denna sommar, men som nu ser kunderna
utebli. Detta, tillsammans med alla de extra hårda regler som måste efterlevas
på grund av OS, gör att alla de här människorna är måttligt förtjusta i den
kommande folkfesten.

Många som jag har pratat med vill bara att OS ska vara över, så att reglerna lättas upp igen och kunderna, och därmed
deras inkomst, återvänder.

Sen läser man även artiklar som denna och denna, som visar hur Kina i det tysta, trots alla löften, inte verkar ha ändrats
nämnvärt. Och trots alla uppoffringar som faktiskt har gjort inför OS, och de förbättringar som har skett, så är
det väldigt svårt att känna sig entusiastisk.